Albert Målare alias Albertus Pictor i Täby kyrka

I år är det 500 år sedan Albert Målare gick ur tiden. Han och hans verkstad var synnerligen produktiva i slutet av 1400- och början på 1500-talet.

Han var ursprungligen av tysk härkomst och hette från början Albrikt Immenhusen. Varför han kom till Sverige vet man inte riktigt, men han dyker upp runt 1460 och bor här till sin död 1509.

Ett drygt trettiotal kyrkor hinner han med att dekorera med scener ur bibeln. På medeltiden kunde folk i gemen inte läsa. Att då förmedla de bibliska historierna via bilder var ett bra och effektivt sätt.

Och visst är takmålningarna nästan som serieteckningar. I ruta för ruta, valv för valv, kunde kyrkobesökarna följa vad som hänt. Och oftast kunde de sin bibliska historia ganska bra. De var familjära med de här berättelserna på ett helt annat sätt än vad vi är idag.

Speciellt för Albertus Pictor och hans gesäller är det livfulla måleriet som är fyllt av skuggor, färg, must, rörelse och volym. Det var bara för besökaren att luta huvudet bakåt och leva sig in i de sällsamma scenerier som utspelade sig i just deras eget kyrktak.

Inte en enda yta har lämnats tom. Skulle det av en händelse fattas något någonstans, så har han raskt klämt dit en blomma, en ranka eller ett märkligt djur. Det är ett ständigt pågående myller av bilder parat med textbårder, nästan som pratbubblor. Om man nu får dra parallellen med serieteckningarna vidare.

Här i Täby kyrka slammades - tack och lov - de gamla takmålningarna aldrig över, som i så många andra kyrkor. Därför har vi den stora förmånen av att kunna njuta och förundras över dessa, över femhundra år gamla bilder, än idag.

Och i år - 2009 - är det 500 år sedan han dog. Detta uppmärksammas runt om i landet och speciellt vid de kyrkor som han dekorerat. Besök gärna jubileumssidan Albertus Pictor - målare av sin tid om du vill veta mer.

De här bilderna måste definitivt förstoras om du ska kunna se alla detaljer. Klicka!

På Riksantikvarieämbetets hemsida hittar jag en hel sida om hur de fotograferar Albertus målningar. Visst, så som de gör kan jag också göra, men den här gången smög jag bara in med min kamera alldeles efter en gudstjänst. Det var folk kvar i kyrkan. De dröjde sig kvar och njöt av kyrkorummet och takmålningarna. Jag ville bara göra en snabbdokumentation. I befintligt ljus. Ville inte störa.

Skulle jag få uppdraget att fotografera en kyrkomålning yrkesmässigt däremot, så skulle jag också släpa dit blixtar och stativ, kanske stegar och plattformar för att komma närmare. Men den ambitionsnivån hade jag inte riktigt den här gången. Det blev förvånansvärt bra ändå...