Sedan kom stormen...

På torsdagen började det blåsa. Regnet kastade i byarna och forsade i stuprännorna. Det var inte gott att ta sig ut. Det som skulle föreställa svensk högsommar liknade mest pinande höststorm.

Vi tog bilen och åkte ut till Fjällbacka. Båtar på rad längs bryggorna. Frusna, blöta turister och sommargäster. Vi tyckte synd om dem. Inblåsta. Översköljda. På semester med sina förväntningar och inte en kvadratcentimeter torr. Trångt och blött i båten eller trångt och blött i husvagnen. Stackars.

Vi åt efterrätt på ett av våra stamställen, Café Bryggan, och fortsatte söderut. Överallt stod blöta hästar i hagar utefter vägen. Jag tror aldrig jag sett så många blöta hästar ute på en gång. Med fötterna tätt ihop under sig och rumpan i lo.

Vid Heestrand åkte vi ut till vår favoritbrygga. Den får man nästan ha ifred. Den är inte vare sig badvänlig eller tilläggsvänlig och i gattet är det full utblick mot sydväst. Vi såg den komma. Stormen. En ensam seglare stånkade för motor söderöver. Tokfrans tänkte vi.

Vi stod där en bra stund. Såg, hörde, kände. Bilen riste i byarna. Sedan åkte vi hem. Tände brasa och hörde vinden öka. Gott att inte vara till sjöss. När vi sedan hörde att den norska båten...

På natten brakade vind och regn loss omkring oss. Men gården låg trygg. Vår Bohuslänska gård låg trygg mot sitt berg.

SMHI: "Från torsdag kväll den 30 juli till fredag förmiddag den 31 juli förekom stormbyar vid västkusten. Kulmen nåddes klockan 07 med vindbyar på 28 m/s på Nordkoster och Väderöarna. Det är den högsta byvindhastighet som uppmätts i juli månad sedan byvind började mätas vid svenska kuststationer i mitten av 1990-talet.

Högsta byvindhastighet vid västkusten 31 juli 2009: Nordkoster syd 28 m/s, Väderöarna sydväst 28 m/s, Måseskär sydväst 25 m/s, Vinga sydväst 24 m/s."