Hunnebostrand
Hunnebostrand åker vi till när vi vill äta gott, eller gå på teater och konsert. Helst höst, vinter eller vår. Vi bohusläningar undviker kusten på sommaren. Då har några andra tagit över.
Vi åkte dit nu i helgen. För att äta gott och fira lite i förskott. Och jag ville ta en walk about. Tyvärr regnade det lite, men det kan inte hjälpas. Det blir väldigt fina bilder i regn.
En av mina absoluta favoritsajter är den webbkamera som året runt, dygnet runt visar hamnen i Hunnebostrand. Den går jag in på så gott som varje dag när jag vill veta hur vädret är hemma. Den har i stort sett den här utsikten ovan, fast lite vidvinkligare. Jag kunde inte se den men tror mej veta vilket hus den måste sitta på.
I Hunnebo folkets park har jag och svågern upplevt vårt livs Uffe Lundell-konsert. Han ville aldrig sluta. Både han och publiken var i fullkomlig extas. En lagom liten publik i en lagom liten folkpark. Kvällen kom och gick och han höll på halva natten. Det lär jag aldrig få vara med om igen. Det du, H!
Berg. Jag kan faktiskt inte leva utan berg...
Det grå huset längst fram till vänster. Tror jag...
Tack för inslagen med vackra bilder, om den här delen av Sverige som är en vit fläck på min karta!
SvaraRaderaMargaretha
em: Tack! Då kan jag inte göra annat än att komma med en Inbjudan till Bohuslän! Det är nästan det vackraste landskap som finns!
SvaraRaderaJag dras in i dom här bilderna...vill också gå i dom där trapporna uppför berget, vandra på bryggor, titta på havet...
SvaraRaderaVilken vacker hemtrakt...och speciell.
Jag är medveten om att det är en brist i min uppfostran - kanske kan jag göra något åt det någon gång......
SvaraRaderaMargaretha
Eftersom jag har vuxit upp både i Stockholm och Göteborg känner jag till bägge städernas skärgårdsmiljöer. De är så olika varandra de kan vara och så vackra var och en på sitt sätt. Spännande motsatsförhållande.
SvaraRaderaUndrar förresten om jag inte en gång i tiden jobbade under en som kom ifrån Hunnebostrand. Man hör ett ortsnamn och så kan personer och minnen ur det förflutna bara dyka upp.
Tack för skärgårdstitten. Det var nu åtskilliga år sedan jag var i Bohusläns skärgård så det var kul att återse de kala klipporna.
Christina: Ja, Bohuslän är speciellt, och särskilt de trakter jag vuxit upp i med de här bergen, dessa kala urtidskullar som Evert Taube sjunger. Söder om Munkedal ändrar landskapet karaktär och blir mera böljande, mjukt, inte så mycket kalt berg. Men jag älskar det kala, kärva. Det bor i mitt hjärta!
SvaraRaderaem: Nja, brist i uppfostran... Man kan inte ha varit överallt, och då blir det ju något spännande du har kvar att se. Själv har jag aldrig varit norr om Östersund...
Staffan H: Då har vi öst/västkustingar fått det bästa av det mesta då. Med en fot i Stockholm och en i Bohuslän. Fast Göteborg ligger i Västergötland, förstås... :)
Kolla här!
SvaraRaderahttp://ordagrannt.blogspot.com/2009/03/katarsis.html
De gigantiska stenpelarna tyckte jag kändes spännande och att fotografera dem under olika ljusförhållanden och årstid.
SvaraRaderaAnonym: Mmm, bra idé! Det skulle kunna bli en liknade serie som mina utsiktsbilder. Problemet för mej är bara att jag bara är i Hunnebostrand ett par, tre gånger om året nu för tiden...
SvaraRadera