Staffan H: Ja - men kan du sätta fingret på exakt vad det är som gör dessa miljöer så spännande? Det har länge förbryllat mej. (Förbrylla - vilket underbart ord!!)
Nej det kan jag inte. Kanske är det förfallet, vetskapen om att byggnaderna förmodligen inte har så långt kvar innan de rivs eller faller ihop av sig själva som skapar spänningen. Sedan brukar det ju inte vara likt något annat man känner till. Däri ligger också lite spänning; stökigheten är tillåten där, men inte hemma.
Staffan H: Kan det vara det här med att människorna övergivit stället. Övergivit det med alla sina spår och minnen. Stället står fortfarande och väntar på att någon ska komma tillbaka, hoppas. Och sedan finns det sådana som vi som uppfattar melankolin i denna längtan, i dessa spår, där andra bara ser förfall och stökighet...
Det är alltid lika spännande att få veta vad någon tycker. Markera Namn/URL om du inte har något Google- eller Bloggerkonto. Har du ingen URL så räcker det att fylla i namn. Eller alias. Du kan vara anonym också om du vill.
Vilka vackra bilder! Det det är en spännande plats och en laddad miljö.
SvaraRaderaStaffan H: Ja - men kan du sätta fingret på exakt vad det är som gör dessa miljöer så spännande? Det har länge förbryllat mej. (Förbrylla - vilket underbart ord!!)
SvaraRaderaNej det kan jag inte. Kanske är det förfallet, vetskapen om att byggnaderna förmodligen inte har så långt kvar innan de rivs eller faller ihop av sig själva som skapar spänningen. Sedan brukar det ju inte vara likt något annat man känner till. Däri ligger också lite spänning; stökigheten är tillåten där, men inte hemma.
SvaraRaderaStaffan H: Kan det vara det här med att människorna övergivit stället. Övergivit det med alla sina spår och minnen. Stället står fortfarande och väntar på att någon ska komma tillbaka, hoppas. Och sedan finns det sådana som vi som uppfattar melankolin i denna längtan, i dessa spår, där andra bara ser förfall och stökighet...
SvaraRadera