Brel
Jag glömmer det aldrig. En sen kväll på Högbergsgatan i Stockholm efter en god middag. Alla har gått och lagt sej. Kvar sitter jag och skådespelarvännen. Och då sjunger han den här sången för mej. Det är vid sådana tillfällen som allting brister och långsamt, långsamt sys ihop igen av en underbar röst och en oerhörd inlevelse.
Magnus, näst Brel själv gjorde du det bäst!
Åh, det är ju för märkligt när man sitter i själva Frankrike att ramla in på svenska bloggar och så är det Jacques Brel på din? Han som är belgare ursprungligen och dog i slutet på 1970-talet. Hur kommer det sig att han finns där hos dig?
SvaraRaderaFint är det iallafall. Jag minns mest hans Ne me quitte pas förstås.
Monet: Ja... Hur jag först kom att lyssna på Brel, det vet jag faktiskt inte. Jag har tyckt om honom länge. Sen har det råkat bli så att personer jag känner har tolkat honom, var och en på sitt alldeles eget personliga sätt. Då har Brel kommit ännu närmare. Visst var han suverän... Och jag sände en tanke till dej när jag la in honom på bloggen...
SvaraRaderaJag har också gillat Brel i evinnerliga tider...för så gammal har jag blivit ;)
SvaraRaderaOch jag har hört Magnus sjunga honom i Stribergs Folkets Hus...och bra dessutom!
Christina: Ja, det är synd att inte Magnus föreställning spreds (säger man så?) mer. Han gjorde det mer likt Brel än både Körberg och Strandberg...
SvaraRaderaJa, det håller jag med om :)
SvaraRadera