tisdag 24 februari 2009

Kaknästornet



Varför inte? Det var länge sedan jag var uppe i Kaknästornet. Och jag gillar ju torn...



Väl uppe höll jag på att tappa andan. Inte bara för att det var så högt, utan för att det blåste nåt förskräckligt. Isvind. Dessutom var hela utsiktsplanet inburat, så världen tedde sej minst sagt rutig. Ville jag ta livet av mej, så fick jag göra det någon annanstans, för här gick det inte att kasta sej ut.



Med jämna mellanrum satt små låsta luckor, perfekta att sticka ut ett objektiv igenom. Men som sagt - låsta. Ganska folktomt också. En handfull vindpinade besökare stretade runt i blåsten, med hår, kappor och mössor flygande åt alla håll.



Med halvt förfrusna öron och fingrar fick jag ta skeden i vacker hand och trava ner en trappa till baren och ta mina bilder genom fönstren. Blev en smula speglingar och cyanstick, men det får jag leva med. Det lär ju vara guldfolierat glas...



Djurgårdsviken, Saltsjön och längst bort Mälaren. Och Stadshuset mitt i.



Mot nordväst. Värtahamnen, Hjorthagen och Solna. Klicka på bilderna så blir de större!



Österut. Värtahamnen mot Lidingö.




Min feta, svarta ser rätt liten ut... För att inte säga tämligen mager...



Crossroads.



Det är som Tomteskur!



Butiken på bottenvåningen är en riktig turistfälla. Där bor kaninerna. Och älgarna.




Kaknästornet uppfördes mellan åren 1963 till 1967 som länktorn för radio- och TV-sändningar. Tornet har en höjd av 155 meter (170 meter inklusive masten) och 34 våningar och är därmed en av Skandinaviens och norra Europas högsta byggnader. Tornet ritades av arkitekterna Hans Borgström och Bengt Lindroos, samt konstruerades av Sven-Olof Asplund. Väggarna i bottenvåningen är utsmyckade i emaljerad koppar av konstnären Walter Bengtsson.

Tornet är gjutet i glidformsteknik (där betongformen följer uppåt med tornets växande höjd) och gjutningen utfördes med hög precision, i betongytan finns svaga reliefmönster inarbetade Relieferna föreställer olika typer av videotestsignaler som användes i analog television. Restaurangens fönsterytor är belagda med en tunn guldhinna, för solavskärmningens skull. (Fakta Wikipedia)

3 kommentarer:

  1. Kul att se utsikten igen. Jag har inte varit uppe i tornet sedan jag var där på en klassresa i högstadiet...och det var länge sedan.

    SvaraRadera
  2. Kaknästornet... hmmm, sist jag var där var nog tidigt 80-tal någongång, så det var kul att se bilder därifrån.

    SvaraRadera
  3. På dagen var det strålande solsken från klarblå himmel, men när jag kom upp i tornet hade det mulnat och blivit grått och trist igen. Ni kan tänka er utsikten en vacker vårdag, när alla träden börjat skifta i grönt. Som skira skyar över hela staden... Kanske ett nytt besök... Om man blundar när man går genom butiken...

    SvaraRadera

Det är alltid lika spännande att få veta vad någon tycker. Markera Namn/URL om du inte har något Google- eller Bloggerkonto. Har du ingen URL så räcker det att fylla i namn. Eller alias. Du kan vara anonym också om du vill.