Hamlade träd



Jag fotograferade ju hamlade lindar i Ulriksdals slottspark i söndags och hade hoppats få länka till något kunnigt inlägg på Slottsträdgårdsmästarens blogg, men jag hittade inte inlägget jag letade efter. Alltså, själv är bäste dräng, och här kommer nu ett eget inlägg om hamlade träd. Hasse får väl rätta mej om jag har fel...



Att hamla ett träd innebar förr, i alla fall på landsbygden, att man med några års mellanrum beskar träden för att i första hand ta tillvara lövkärvar som vinterfoder åt djuren. Vanligtvis hamlades askar och lindar. I dagens läge är det väl inte direkt något som är nödvändigt i fodersyfte, men på många ställen fortsätter man ändå, för att behålla traditionen och landskapsbilden.

Man anser att man genom hamlingen skapar nya livsutrymmen för växter och djur. Att trädens livslängd förlängs och de får grov bark och håligheter som kan tjäna som skydd för fåglar och insekter. De hamlade träden gör också landskapet ljust och öppet till förmån för undervegetationen.

I stadsmiljö anses hamling vara ett alternativ till att träden fälls, eftersom man på så sätt kan undvika att människor får grova, gamla grenar i huvudet, samtidigt som man både får ett visst skydd och ljusa gator.

De skånska pilevallarna, de långa pilträdsallérna, är karaktäristiska för landskapet. Det var dåligt med virke och bönderna planterade pilträd i rad på vallar som lades upp mellan åkrar eller längs vägar. Träden hamlades sedan och gav material till stängsel, slöjd, korgflätning, djurfoder och bränsle. En viktig funktion i det skånska, platta odlingslandskapet var också att pilevallarna gav lä och hindrade snödrift på vintern.

I vår egen slottspark hamlas lindarna med några års mellanrum. Här nedan syns slottsallén innan hamlingen för tre år sedan. Möjligtvis har det gått något för lång tid sen den senaste hamlingen om rätt ska vara rätt.



Och efter, fast från andra hållet.



Den uråldriga linden som brukar synas på mina utsiktsbilder, hamlas något oftare. Följ den under våren under ettiketten Utsikt.



Att jag sen själv tycker att allén är mycket vackrare och mer stämningsfull ohamlad, det är en helt annan historia...

Kommentarer

  1. Att man hamlade förr för att få vinterfoder var ju ett sätt att få sin gård att fungera. Att hamla träd i städer är en annan sak och jag är mycket tveksam till det sättet att beskära prydnandsträd. För mig är träd något mycket mäktigt och står för styrka men även för något vackert. En trädkrona är ett komplicerat arkitektoniskt mästerverk som naturen skapar och att stympa detta mästerverk är något som alltid gör mig lika upprörd. Knuthamling är en sorts hamling där man inte går lika hårt fram i som i traditionell hamling och fungerar ändå ganska hysat...träden har kvar sin grundstomme av grenverket. Men för mig betyder en trädkrona frihet att få utveckla sig som den vill och som den ska. Det stora problemet är i stället att plantera träd som inte bli så stora att de måste stympas. Jag har själv hårdhamlat lindar inne på gamla gårdar på Södermalm på uppdragsgivarens begäran men skulle det gälla idag hade jag vägrat. Att trädens livslängd förlängs på grund av hamling köper jag inte..i vissa fall kanske men ofta blir beskärningssåren stora vilket gör att röta lätt kommer in i såren, det gäller inte vid knuthamling eller om man tidigt börjat hamla träden. Det är väl i stort sett vad jag tycker om hamling.
    http://gardener.blogg.se/2007/february/knuthamling.html
    Men det var fina bilder som vanligt Miras Mirakel...

    SvaraRadera
  2. Jag gillar hamlade träd, tycker att gamla sådana kan vara vackra... men sorgligt förstås när de är misskötta och mest ser stympade ut...

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Det är alltid lika spännande att få veta vad någon tycker. Markera Namn/URL om du inte har något Google- eller Bloggerkonto. Har du ingen URL så räcker det att fylla i namn. Eller alias. Du kan vara anonym också om du vill.

Populära inlägg