Ryfors - Afternoon Tea i Engelska villan

Den här helgen, Allhelgonahelgen, skulle vi alltså iväg för att slutgiltigt få reda på vilken valp som skulle bli vår. Som av en händelse finns det lilla djuret, dess mor och syskon bara ett stenkast från Ryfors bruk utanför Mullsjö.

Vi har insett att det den närmaste tiden inte kommer att finnas särskilt många möjligheter för oss att resa bort. I alla fall inte några längre utflykter och definitivt inte med övernattningar, så vi beslöt att ta ett weekendpaket på Engelska villan, det häftiga och lite märkliga ställe syster och jag besökte i somras.

Det tog oss en och en halv timme längre än vi beräknat att resa dit. Vi tog den vackra vägen längs Vätterns västra strand. Plötsligt kom jag på mig själv att jag skulle kunna tänka mig att bo här. Det samtidigt leende och dramatiska landskapet tilltalar mig.

När vi äntligen kom fram till Engelska villan, hade restaurangchefen Sebastian hunnit bli orolig. Men köksmäster Stefan satte bums in sconesen i ugnen och vi kunde pusta ut med ett särdeles mumsigt afternoon tea. När den värsta hungern börjat lägga sig riktade jag mina blickar upp i taket...



Att här fanns helt otroliga lampor, det visste jag förut. Men nu var det mörkt ute och alla lampor var tända och jag kunde för mitt liv inte låta bli att fotografera några av dem.

I kristallkronan i matsalen satt alla ljusen fortfarande lika mycket på sned - och jag älskar det precis lika mycket som förut. Den dagen jag kommer till Ryfors och alla ljus sitter rakt, tror jag att jag - om inte vänder i dörren - så i alla fall säger ifrån. De sneda ljusen är... Precis som det ska vara här!

En lampälskares optimala dröm! Mässing, jugend - på gränsen till kitsch och alldeles, alldeles underbart!

Mäktigast är stora kristallkronan i trappan. Ett antal kilo välputsat glitter.

Senare på kvällen väntade trerätters middag: Hummersoppa, lamm med vitlökssky och syrlig potatisgratin och creme brulé. Vi kände oss bortskämda! Vi lät oss skämmas bort. Vi mådde bra.

Utanför stod natten mörk. Dramatiska molntrasor jagade en snuddpåfull måne och i bakgrunden forsade Tidan.



Med magarna i sju hörn sa vi godnatt till Stefan och Sebastian och kröp till sängs. Innan vi gick och upp till oss frågade jag Sebastian: Varför står TV:n i garderoben i vårt rum?

-I det rummet ska man inte se på TV! Sa Sebastian.