Du är jag
Ibland, i millisekundsnabba glimtar, ser jag sammanhangen. Ser hur världarna löper in i och ut ur varandra. Hur vi lever mitt i multiversum utan att vara medvetna om det. Mitt i solglimtarna över en gräsmatta ser jag hur uratomerna dallrar och anar tidstunnlarna mellan våra världar. Under det ögonblick det tar skogshuggaren att vända sej om och lägga sin nysågade timmerstock åt sidan, hinner jag leva hela min barndom i den tidsålder som är här och nu för trettio år sedan. Ser det lilla barnet förtoendefullt sitta på den varma, barrtäckta marken och leka med sina kottar. Ögonblicket senare är bilden borta. Världen blir platt igen, men solen glänser och finns kvar. Kvar i mitt bröst finns också en skälvande känsla, svår att fånga, känslan av att ha uppfattat något oerhört. Ett glapp, ett fönster, en reva rakt in i tiden. Ett möte En trädgård Ett litet barn, en flicka på fem, sex år, självklar En vuxen kvinna, mörkrädd, barnlös Barnet är sysselsatt med att bygga en hage åt sina djur Kv