Miras Mirakel

Alltsom oftast går jag och spanar åt de flesta andra håll än rakt fram, och då kan det hända att jag får syn på spännande saker. (Eller går in i nåt.) Härom dagen, då vädret växlade mellan solglimtar och tjocka, hotfulla moln, fick jag plötsligt se ett iriserande moln strax intill solen. Om ett tunt moln fyllt med mycket små vattendroppar befinner sig i cirka 20 graders vinkel från solen räknat, kan detta fenomen uppstå. Hyfsat ovanligt. Jag blev glad och kameran var med på noterna.

På den nordöstra sidan av Stockholms rådhus står en springbrunn i driven koppar. Ett jordklot bärs upp av hiskliga havskreatur i ett vattenfyllt kopparkar på granitfundament. Ovanpå klotet tronar en borg och på borgens kärntorn står fru Justita . Justitia var rättvisans gudinna i den romerska mytologin, och hon brukar avbildas med svärd och balansvåg. Ibland även ögonbindel.   Springbrunnen placerades utanför rådhuset 1917 och utformades av rådhusarkitekten Carl Westman och skulptören Gustaf Sandberg. Runt kopparkarets kant travar stjärntecken. Från början hade även denna Justitia svärd och balansvåg i hand, men någon norpade svärdet och sen försvann också vågen. Låt oss hoppas att rättvisan har sin gång här i alla fall.

Lycka! Tre av fem mappar "Stockholmsbilder från början af 1900-talet" av Ferdinand Boberg har blivit mina. Stockholmsbilderna ingår i Bobergs stora livsverk Svenska bilder och gavs ut runt 1915-17 i fem separata mappar av P A Norstedts förlag. De serier jag hittills fått tag på är 1, 3 och 4. Mapparna är i folioformat. “Hvarje serie omfattar 40 bilder med förklarande text – alltså inalles 200 bilder. Det är hufvudsakligen det Stockholm, som af en eller annan anledning kan väntas inom en ej för aflägsen tid komma att för alltid försvinna, som här blir i bild bevaradt åt eftervärlden – ett verk, som också samtiden ha alla skäl att vara tacksam för, ej minst därför att arbetets initiativtagare och konstnär är ingen mindre än vår högt uppburne arkitekt Ferdinand Boberg.” Uppslagen till Stockholmsbilderna fick han mestadels under sina “söndagsvandringar” som han och hustrun Anna företog när vädret tillät och benen behövde sträckas. När de fått se något intressant, återvänd

Från ö till ö med ena foten i söder och andra i norr. Från Långholmen till Kungsholmen i ett enda stort kliv. Eller ska vi säga två, eftersom Västerbron har två spann. Att åka båt inåt Mälaren är en upplevelse och att åka under Västerbron är grädden på moset. Västerbron är en bågkonstruktion av stål som invigdes 1935. Järnkonstruktionen tillverkades på Ekensbergs Varv i Gröndal efter tyska ritningar, som dock modifierats en smula av svenska arkitekter. Spannen sträcker sig över cirka 340 meter vatten och segelfri höjd är 26 meter. Fascinerande konstruktion. Fast någon kluddare med dödsförakt lyckats ta sig ända hit och kludda. Mandomsprov? Stolleprov? På Västerbron, i den himmelska ron…  Går inga spårvagnar längre. Under uppbyggnaden 1933. Foto: Carl Curman. Wikimedia Commons. Invigningen i november 1935, från Långholmssidan. Foto: Svenska Dagbladet. Wikimedia Commons.

Stockholms rådhus är en ganska stram byggnad; tung och rejäl ligger den där på Kungsholmen och kan vid en första anblick synas en smula dyster. Men om man tittar nära, så ser man att det finns rätt många dekorativa detaljer. En del riktigt roliga. Huvudingångens portal i Vätögranit har flera olika utmejslade figurer varav några ska föreställa de sju dödssynderna. Jag antar att den nedan borde vara vällusten. Ovanför porten, på varsin sida om fönstret finns en domare och fyra anklagade; två med och två utan skuld. Ännu lite högre upp på väggen tronar S:t Erik med gyllene krona, svärd och riksäpple. I mitten av kopparporten står fru Justitia och över henne står "För Magistrat, Rådstuvurätt och förmyndarkammare uppförde Stockholms stad detta hus åren 1911-1915" Den här olycksaliga figuren tillhör uppenbarligen kategorin anklagad med skuld. Ungefär i ögonhöjd på porten sitter denna illustra kvartett varav två ser glada ut och två ser tämligen bestörta ut

Äntligen fick jag tid och möjlighet att trava ett varv runt Stockholms rådhus på Scheelegatan på Kungsholmen. Många gånger har jag passerat men inte stannat upp. Tanken från början var att Stockholms nya rådhus skulle ligga på den gamla Eldkvarnstomten på Kungsholmens sydöstra hörn. En arkitekttävling utlystes 1903 och en hel hoper hugade arkitekter lämnade in förslag. Till “semifinal” gick två; Carl Westman och Ragnar Östberg . För att göra en lång och krånglig historia tämligen kort, ändrade sig stadsfullmäktige och bestämde sig för att bygga ett stadshus på Eldkvarnstomten istället. Det uppdraget gick till Östberg, som ritade om sitt rådhusförslag “Mälardrott” ett antal gånger innan alla var nöjda. Carl Westman fick “nöja” sig med en något mer blygsam placering av sitt rådhusförslag ” Hörn ” i kvarteret Fruktkorgen vid Scheelegatan. Även hans förslag fick ritas om för att passa den svårbebyggda tomten. Westman ville att hans rådhus skulle ha tyngd och pondus, och man komm