Allt detta bara för att kulan vi bor på lutar lite, lite i sin bana runt Solen
Det här klotet snurrar runt. Sakta, sakta vrider det sig runt sin egen axel och runt solen. Det lutar sig lite klotet, och på den här breddgraden innebär det att vi får årstider. Ett evigt växlande mellan kyla och värme, mellan mörkt och ljust. Och sakta men säkert har vi bleksiktiga nordbor böljat oss med i de här växlingarna. Vi boar in oss till vinter och kyla och kryper fram likt yrvakna humlor när sol och värme åter visar sig. Rusiga av solens återkomst drabbas vi av vårkänslor och glädjefnatt. Firar påsk och pingst och midsommar och sjunger och äter och går barbenta även om midsommaraftonen bara erbjuder femton grader och snålblåst. Vi vill ha det så. Det har ju varit så mörkt och kallt. Sedan, utan att vi riktigt har märkt det har bollen vi bor på masat sig ett stycke till i sin bana och astrarna i rabatten sticker upp sina blåvioletta nosar. Naturen stannar upp lite och så gör vi. Eftertänksamhet, kanske melankoli. Vi drar lite efter andan. Sakta, sakta börjar vi krypa till