Miras Mirakel

Alldeles öster om det gamla garnisonssjukhuset i Karlsborg, lite längre ut på Vanäs udde som sträcker sig likt en tumme ut i Vättern, ligger Vanäs fyr. En åttkantig fyr byggd 1892 helt i trä. När jag gick från den skira lövträdsskogen och blåsipporna uppe runt sjukhuset, ner till strandkanten och fyren, märkte jag tydligt hur kylan kröp närmare. Det var som om vattnets köld – likt Mårran - tassat upp längs stranden och vaddat in hela området. Mina händer valnade och jägarvästen jag hade över min klänning räckte inte längre till. Över vattnet låg diset ogenomträngligt i morgonsolen och till och med ljuden förvrängdes. Vattnet lät…  stumt. Efter ett varv runt den iskalla fyren var jag ganska glad att få återvända till den varmare landsidan och betrakta den på lite håll. En Mårran-fyr.

När vi kom till Karlsborg ville Hussen absolut att vi skulle titta på fästningen där han en gång i världen legat basse. Och där var den. Stor, imponerande, grå och… lång. Men inte den endaste lilla ryckning i avtryckarfingret kändes av. Alla dessa storståtliga, militäriska byggnader lockade mig helt enkelt inte. Så vi åkte ut igen. Precis när vi svängde av vägen skymtade något tegligt inne bland stammarna. Vad Var Det? Vi backade, vände och åkte tillbaka. In en liten guppväg och där låg… …ett gammalt sjukhus! Hyfsat välhållet, men ändå omisskännligt övergivet. En stor huvudbyggnad och två flyglar, där den som vette norrut ser ut att ha fått smaka på algsoppa. Det gamla garnisonssjukhuset uppfördes 1879-81 och hade Johan Fredrik Åbom som arkitekt. En mångsidig herre som faktiskt också ritade Berns salonger i Stockholm. Bara som kontrast. De två flyglarna innehöll sjuksalar och huvudbyggnaden inrymde kontor och personalbostäder. Och lite vid sidan av ett… obduktionshu

Vi bröt upp i soluppgången, nästan varje morgon under den här resan, åkte en bit och åt frukost på något trevligt ställe. Denna den sista dagen av vår resa blev det frukost vid Norra Fågelås kyrka . Kyrkor brukar vara bra ställen att stanna och äta vid har vi märkt. Fina parkeringsplatser, ofta tomma. Stora, skuggande träd. Vacker miljö. Efter frukost tog jag en tur runt kyrkan. Där inne försiggick någonting, och jag ville inte störa. Även här lyckas jag luska fram ett jellon på en kyrkvägg. Det ser argt ut. Och så en klockstapel med sina halvöppna ögon på span mot den ljumma aprilmorgonen.

Genomgående på denna vår första husbilsresa har vi haft en sagolik tur med våra övernattningsplatser. Alltid lugnt och fint. Alltid vid vatten. Naturligtvis förstår vi att ju längre säsongen fortskrider, desto svårare blir det att hitta dessa pärlor, eller framför allt få vara ensamma om dem, med det gör inte så mycket. Husbilsfolk verkar vara trevligt folk.   Och ja – jag vet. Det anses tabu att fotografera solnedgångar, men det struntar jag i… För alla dessa bilder är faktiskt av… Soluppgångar!

Så. Efter ett antal mycket intressanta och väl använda timmar var det dags att säga adjö till Huseby bruk. Adjö till vattenhjul och vindflöjlar, dammar och blåsmaskiner. Och jag är fullständigt övertygad om, att om jag återvände – skulle jag hitta en massa saker att kika på, som jag missade den här gången. Varpå jag äntrade husbilen och vi gav oss av vidare norrut…

Borta vid den gamla sågen på Huseby bruk fanns också något som fick Miras hjärta att slå ett extra slag… Ett fullt fungerande kraftverk … Och ett litet elmuseum… Golvet i den lilla byggnaden skälvde av vibrationerna från turbinen, solen gassade in genom fönstren och jag var alldeles ensam där. Jag hade gärna tittat lite närmare på själva kraftverket, men där var släckt och stängt. En ensam datorskärm visade kraftverkets kapacitet för stunden: Aktiv effekt: 86 kW Pådragsläge: 100% Varvtal turbin: 85 rpm Varvtal generator: 506 rpm Vattennivå: 141,66 mö Turbin: Francis Columbi no 17 Asynkrongenerator: 132 kW I källaren står den gamla generatorn. Hela maskineriet byttes ut 1993.     Klicka på bilden så går det att läsa texten! Gamla turbinen och generatorn. Illustrationer “Ekhamra –95” Och utanför… En Regulator!