Slagna hjältar
Ett antal gamla kämpar i parken runt vårt ärevördiga slott har fått skatta åt förgängelsen. Med sorg i hjärtat har jag sett de uråldriga träden falla. Träd som - om de kunnat - säkert fått se både ett och annat hända här runt omkring.
Men när jag tittar närmare på bjässarna, ser jag att de inte alls mått särskilt bra. Rötan har gått långt, och det är nog tur att de ersätts innan de faller på sin post och någon får dem i huvudet.
Det är mest lindar och en eller annan ek som fällts och det hade varit spännande att få räkna årsringarna. Lindarna runt själva slottsgården hamlas, så också lindarna i allén på baksidan, men dessa lindar, som stått i en liten sidoallé, har fått växa ifred.
Växa ifred så tillvida att de sluppit få sina kronor tuktade. Däremot är det nog så att snöplogen om vintrarna stött i här och där, för en del av dem har haft fula skador i snöplogshöjd. Allén är smal.
Snöplogning medelst motordrivna redskap kan ställa till en hel del ibland. Synd att vackra träd måste fällas, men är de så rötskadade var det nog bäst som skedde.
SvaraRaderaStaffan H: Ibland far plogarna lite väl vårdslöst fram, men å andra sidan kan det ju vara väldigt svårt att se när snön ligger djup. Skadade var de i alla fall.
SvaraRaderaSynd men troligen ändå bäst som skett innan någon olycka hänt. Fint att man ersätter dem med samma trädslag."Spelar min lind sjunger min näktergal...?"
SvaraRaderaLisette: Vänta nu... Jeanna Otterdahl? Nej Astrid Lindgren? Sunnanäng?
SvaraRadera