Miras Mirakel

Det här gamla trycket har jag hittat i mormors och morfars samlingar, och det har hängt med mig i många år nu. Vanligtvis sitter det på väggen i mitt syrum, men nu vid nyår brukar det inta en mer central plats. Nyårsnatt målad 1911 av Julius Kronberg , (1850-1921). Originalet lär hänga i Kronbergs ateljé, som han lät bygga på Lilla Skuggan 1889. Numer står byggnaden på Skansen och är uppsatt på min lista över besöksmål, och jag tror att jag så fort som möjligt ska gå och få mig en titt på tavlan. Mitt gamla tryck är gulnat och vattenskadat, men jag tycker ändå väldigt mycket om det. Är det inte rent av något prerafaelitiskt över det? Jag vill med denna gamla bild önska dig en stämningsfull nyårsnatt!

Nyårsafton och dags för summering av bloggåret 2014. Några, både små och stora, mirakel har det blivit, och det är dessa som gör det värt att blogga. Att vilja visa det jag ser och upplever. Önskan att dela med mig. Kanske ge tips på nära och (halv)fjärran resmål, men också visa på det stora i det lilla, upptäckterna i vardagen. Som vanligt delar jag in mina favoriter efter mina etiketter. Så här kommer några av det gångna årets guldkorn i repris. Jag presenterar dem i kronologisk ordning, från januari till december. Bästa Författare Maria Lang - Deckardrottning Min maratonläsning av Maria Langs deckare i januari. Inte för att hon är min favoritförfattare, utan bara för att jag ville få någon sorts helhetssyn på hennes böcker och författarskap. Att det sen var ganska underhållande och bitvis riktigt spännande var ju bara en bonus. Sedan visade det sig också att inlägget blev en riktig klickfavorit och det hamnade till och med på Topp Tio ett tag i höstas. (Bokillustration av

Finns det någonting som så till den milda grad triggar igång minnet som dofter? En liten anings aning av en doft och du är tillbaka till just den tid och plats du kände doften första gången. Hyacint är just en sådan doft som svindlande snabbt tar mig med till min barndoms jular. Stämningen, förväntan, friden, glädjen. Färgerna, familjen. Alltings varma och goda famn. Av den anledningen vidtar strax före jul en jakt på just dessa starkdoftande blomster. Tyvärr är det ju så nu för tiden, att de har blivit svåra att få tag på. Folk har fått känsligare näsor. Och det får man väl acceptera. Men jag vill ha, och jag nöjer mig inte med annat. I år fick jag tag på de fyra sista i vår butik. Leverantören, som råkade vara i butiken just då, meddelade att hyacinterna med fyllig doft var tvärslut. Däremot fanns hundratals doftlösa kvar. Så jag kan skatta mig lycklig i år igen. Det doftar jul hemma.

Det tidigast kända patentet för ett änglaspel tillhörde Walter Stock från den tyska leksaksfirman Adrian & Stock. Tysktillverkade änglaspel från tiden före andra världskriget tillverkades vanligen av tenn. Efter andra världskriget blev svensktillverkade änglaspel populära i såväl Europa som Nordamerika. De svenska änglaspelen hade en enklare och mer estetisk design och var tillverkade i mässing. Numera domineras marknaden av billiga kopior tillverkade i Kina. Denna plingeling verkar dock ha en betydligt enklare design än Kinakopiorna. Den är gjord i förmässingad plåt och är troligtvis ganska gammal. Jag minns inte längre varifrån jag fått den. Fakta från Wikipedia.

Med juleljus som glimmar… Och tusen stjärnor som tindrar… Men också frid och rymd… Eftertänksamhet och ro… Omtanke och k ärlek till de närvarande, men också till dem som inte längre finns… Kanske ge dig tid till en stilla fundering om julens verkliga budskap… Och en liten tanke till de två som fortfarande väntar på julnattens stora under. Men även massor av lek, fröjd och gamman! Och ett litet ilande glädjefnatt över att dagen redan blivit hela två minuter längre.

På min arbetsplats finns en fantastisk festvåning, och är man lagd åt det hållet är det en alldeles speciell upplevelse att få ha fest i ett slott från 1600-talet. Följ med mig på en liten rundvandring när slottet är dukat till julfest! Så ofta jag bara kan, går jag upp i salarna och salongerna och bara njuter. Känner in stämningen och hör historien susa genom rummen. Om jag riktigt noga lyssnar, kan jag höra röster och steg från alla dem som gått här före mig. Att få arbeta i ett sådant här hus är ett privilegium. Vill du boka vår festvåning eller bara få veta lite mer, kan du klicka här .

Ända fram till veckans köldknäpp har mina trogna lobelior klarat sig och till och med blommat. Men nu slokade de sorgligt och ville inte sträcka på sig igen, trots 4 plusgrader. Nå, då är det dags att inse att det inte är sommar längre. Krukorna på var sida om ytterdörren kräva därför sin juldekoration. Så. Fixat. Och imorgon bär det av till skogen för att hämta lite mossa att bädda med.

Isande vindar. Skuggspel och dagrar. Stjärnhimmel. Disljus. Och illuminerade ankor? Måsar? Frostfåglar?

Gyllengula, saffransdoftande lussekattor i lager på lager. Glimmande ljus i alla dess former. Glitter, gnister, värme. Klingande barnröster, prassel och fras. Stämning. En sådan Luciamorgon önskar jag er. Runt gård och stuva…

Den här julen är det inte tanken som räknas. Det är julklapparna. Det pågår fler katastrofer än på mycket, mycket länge och det är barnen som drabbas värst. I gåvoshopen hittar du livräddande produkter som skickas till de barn som behöver det mest. Du får fina gåvobevis att ge bort i julklapp. Köp julklappar som räddar barns liv på unicef.se

I ett hörn av vårt bibliotek står en liten bunt av B. Wahlströms 25-öresböcker , närmare bestämt sex stycken, och de är alla sex skrivna av Ivan Bjarne. När jag sorterade in dem i hyllan, tittade jag till på omslagen och tyckte de var lite fina. Tidstypiska men lite för välgjorda för att tillhöra billiga 25-öresromaner. Jag har inte riktigt kunnat släppa de där omslagen, så ikväll gick jag ner och tog fram böckerna ur hyllan för att se vem som kunde ha gjort bilderna. Jag blev tvungen att ta fram förstoringsglaset. Där står S. Gate. Simon Gate ? Men tänker man Gate så tänker man ju glas och Orrefors. Inte omslag till 25-öresromaner. Men faktum är att Gate gjorde bokillustrationer innan han 1916 for till Orrefors och blev världsberömd. Dessa sex böcker är utgivna 1915-16 och ligger in så fall rätt i tiden. Om det nu verkligen är Simon Gate som gjort omslagen, så måste detta ha varit bland de sista bokillustrationer han gjorde innan han började på Orrefors. De är känsligt g