Miras Mirakel

Och så var de det där med amaryllisar. Jag har ju ett tämligen stort antal sedan många år, som alltid blommar om i tur och ordning. I april. Så därför köpte jag ett par lökar nu för att få lite julfägring. Döm om min förvåning när två av mina gammellökar ger sig till att skjuta upp varsin stängel. Nu. Och jag har inte behandlat dem annorlunda eller någonting. Det är bara att tacka och glädjas.

Nu. Är det Julafton. Tindrandets och förväntans gyllene högtid. Och vad gör vi av den? Stressar sönder. Flänger och slår knut på oss själva tills ögona går i kors. Nu. Lyser jag Julefrid! Stanna upp! Tänk efter. Det räcker nu! Allt duger som det är. Stanna upp! Se din familj. Ta den i handen. Var nära. Det räcker. Och sitter du ensam idag? Ring ett samtal till en vän som kanske också sitter ensam. Önska julefrid. Sänd en tanke. En kram. Eller gå ut, skänk ett leende. Eller bor det ingen mer där du bor? Gå ut och hälsa himlen och träden. Ljuset har återvänt, för varje dag några minuter längre. Julefrid. Andas. Och du. Jag håller din hand.

Och så – till slut – Paris. Vi skulle tillbringa tre dagar i staden och det första vi gjorde var att besöka den enorma husbilsmässan 50ème Salon Véhicules de loisirs på Parc des Expositions Paris le Bourget. Här fanns 200 utställare fördelade på 100 000 m². Camping-cars, résidences mobiles, caravanes, remorques, équipements et accessoires av alla de slag. Elmia – där ligger du nog i lä (156 utställare på en yta av 33 252,5 m²). Någonting som är mycket vanligt i Frankrike är mobil-homes, stora mer eller mindre stationära husvagnar som ser ut mer som hus än som vagnar. Efter att ha travat runt i timmar, in i och ut ur husbilar av alla de slag, och konstaterat att vi är så nöjda så med den Frankia vi redan har, var det faktiskt dessa mobil-homes som var behållningen. Främst då planlösningar och inredning. De har fattat det här med att allt inte behöver se ut som hotellobbys och drunkna i stormönstrat bling-bling, som så många husbilar gör idag. De allra flesta besökar

I lågt stående sol kom vi åkande mot Paris. Alldeles öster om Paris ligger den lilla staden Noisiel, och där finns en gammal chokladfabrik som vi velat se ända sen vi såg en mycket intressant film på tv för en tid sedan. Moulin Menier. Med hjälp av fröken Lur och tämligen sporadiskt placerade skyltar hittade vi äntligen fram. Det var stängt. Och ingenstans fanns några skyltar som berättade om öppettider eller visningar. Och därinne låg det i snedsolen. Vi gick runt. Höga häckar, murar och staket överallt. Vi blev SÅ besvikna. Vi hade så väldigt gärna komma den här byggnaden lite närmare inpå livet. För att inte säga: se den från insidan. Läkemedelstillverkaren Antoine Brutus Menier grundade år 1816 i Paris Chocolat Menier i en tid då choklad enbart användes som läkemedel. 1825 förvärvades ett stycke mark vid floden Marne i den lilla staden Noisiel en bit utanför Paris. 1830 moderniserades fabriken till den första mekaniserade massproduktionen av kakaopulver i Frankrike. Menier intr

Passerar man floden Loire bara måste man besöka ett av de många slott som kantar dess dalgångar. Château de Sully-sur-Loire är verkligen som ett riktigt sagoslott där det ligger mitt i vattnet omgivet av sin vallgrav. Platsen har varit befäst sedan romartiden, och nämns först i ett dokument från 1102. 1218 byggde kung Philip Augustus ett cylindriskt försvarstorn i den södra delen av det nuvarande slottet för att bevaka en av de få platser där Loire går att vada över. Guy de la Tremoille, ärvde fästningen och byggde 1395 ut försvarstornet till en byggnad flankerad av fyra torn. Hertigen de Sully, Henri IV:s minister Maximilien de Béthune (1560-1641) köpte egendomen 1602 och utvidgade parken och fästningen. Han förstärkte också vallar i Loire för att skydda staden från översvämningar. Château de Sully-sur-Loire fanns kvar i familjen Béthune-Sullys ägo fram till 1962 då det övertogs av Département du Loiret och restaurerades. Idag hålls här bland annat en klassisk musikfestival i

En alldeles vanlig liten by ungefär mitt i Frankrike. Ingen turistort, inga sevärdheter av rang, bara en gammal kyrka och en liten marknad på torget. Liv och rörelse i den sena septembersolen. En getost och några tomater fick följa med oss på resan. Brinon-sur-Sauldre ligger i departementet Cher i regionen Centre i de centrala delarna av Frankrike. Kommunen Brinon-sur-Sauldre ligger i kantonen Argent-sur-Sauldre som tillhör arrondissementet Vierzon. Byn ligger alldeles vid floden Grand Sauldre, som faktiskt inte alls är särskilt stor, och lite söder om den gamla kanalen Sauldre. Och den lilla kyrkan är bara SÅ märklig. På något vis ser den ålderdomlig ut och den är från början romansk, men vad jag kan förstå av texten nedan, har den renoverats och byggts ut ett antal gånger sedan dess. Den är full av vackra och fantasieggande ytor. Tegel, terrakotta, sten, murbruk och trä. Form och färg att locka sinnet.   Uppe på ett av husen längs Route de Chaon sitter en enorm Hesa Fred