Gyllene salen och den huvudlöse kungen

Vad ska man då säga om Gyllene salen? Annat än att den är fullkomligt häpnadsväckande. Och att jag hade behövt stativ för att få vettiga bilder. Drygt 18,6 miljoner glasmosaikbitar, varav ett stort antal är förgyllda, klär i stort sett varenda kvadratcentimeter av den 44 meter långa bankettsalen i Stockholms stadshus. Den unge konstnären Einar Forseth gjorde skisserna till utsmyckningen efter arkitekten Ragnar Östbergs idéer. 1923, när stadshuset invigdes, ansågs de allegoriska bilderna i Gyllene salen synnerligen moderna. Så till den milda grad moderna, att vissa till och med ansåg dem tvivelaktiga. På den norra fondväggen tronar Mälardrottningen, som symbol för Stockholm, och hon uppvaktas av Öst och Väst på varsin sida. I knät har hon en modell av Stadshuset. Figurer på östsidan. Figurer på västsidan. På motsatta fondväggen, den södra, finns flera Stockholmsmotiv, bland annat Stadshuset - åter igen. Förresten ser man i hela Stadshuset avbildningar av just - Stadshuset.