Miras Mirakel

Årets tomatskörd blev stor och fin, trots att jag sådde sent. Men å andra sidan var jag hemma hela juli och kunde vattna och ruska blommor för pollinering. Fyra sorter har vi haft i år: Sungold, Gemini, Shirley och Cœur de bœuf. Alla har artat sig lika bra, fast jag faktiskt inte kunnat skilja Gemini och Shirley åt vare sig som plantor eller frukter. Det sista höstade jag in i helgen för eftermogning inomhus och de första tog jag in i slutet av augusti. Och en så alldeles ypperlig tomatsoppa har jag gjort. Receptet har jag inte hämtat någonstans ifrån, utan kommit på alldeles själv. Tomatsoppa à la Mira Två portioner 5 stora, färska tomater 1 kvarts stor rödlök Dela i bitar och fräs i en god olivolja På med cirka en halv liter vatten I med en köttbuljongtärning (grönsaks för den som vill ha vegetariskt) 1 tsk örtsalt – gärna med Herbes de Provence 1 nypa vitlökspulver 2 krm svartpeppar 2 tsk torkad basilika Koka i 10 minuter Hit fram kan man förbereda. Kanske frysa in för att ta fram k

Av förklarliga skäl tittar jag numer lite extra på hur våra vänner har inrättat sina franska trädgårdar med växter, uteplatser och olika “rum” att vara i vid olika tider på dagen. Var sitter man i lä, skyddad från den envetna tramontanen, den starka nordvästliga vinden som blåser ner mellan Pyrenéerna och Centralmassivet? Var finner man skugga? Var kan man äta? Var finner man en vrå i solen en annars kylig dag? Vilka växter trivs med sol och torka? Min önskan är en trädgård med många rum att vistas i. Gärna avgränsade med slingrande gångar emellan. Så här har vännerna E och T löst det. Jag gillar det generösa, kakelklädda bordet och de vaggande gardinerna för skugga och avskildhet. En gemytlig liten matplats i kvällssolen. Lapa sol. Fina fönsterhakar.

Och så har vi då vår egen lilla täppa. Inte särskilt stor. 350 kvadrat förutom den plätt huset står på. Och alldeles platt. Här finns ett par träd i ena hörnet. Graciösa gråstammade saker som påminner om ask. Men jag tror inte det är ask utan nånting annat. Måste fråga Eric, vår franske granne. Sen finns här några rosenbuskar. Solitärer utplacerade med armslängds lucka. Plus ett par vidlyftiga nerium oleander. De finns i stort sett i varenda trädgård här nere. Och så underblommor, vitlila liljor, murgröna, en doftschersmin och mängder av en klematis som påminner om skogklematis fastän med mindre blommor. Aldrig hade jag väl trott att jag skulle rensa klematis som ogräs… Den “franska asken” som jag tror är – möjligtvis – ett gudaträd . Denna lilla pekoralfigur stod på spiselkransen. Den överblickar numer trädgården (läs bakgården, för så mycket trädgård är det sannerligen inte ännu). Garaget som fått ny färg. Det ska också få en typisk, fransk skorstensmössa. En sån där som ser ut som e

Sakta, sakta håller vårt franska hus på att ta form. Ibland är det två steg fram och ett tillbaka, men just nu ser det i alla fall ut som om någonting man, inom en inte alltför avlägsen framtid, skulle kunna bo i. Elektrikern är klar och golven är lagda. Visserligen har vi blivit tvungna att göra en eller annan reklamation med carrelageriet, men vi kan i alla fall se vart det är på väg. Från trädgården kommer man, genom det väldigt franska plastbandsdraperiet (som ska behållas), in i glasverandan som ska få ett nytt ej genomskinligt tak. Detta för att det inte ska bli ugn här inne när solen ligger på. Vi har besökt ett antal färgbutiker för att leta väggfärg till vardagsrum och matsal. För ett ögonblick tyckte vi båda två att väggarna i sin nuvarande skepnad skulle kunna se ganska häftiga ut. Men. Så blir det nog inte… Vi har skruvat och muttrat. Och i stort sett fått ihop två tredjedelar av vårt IKEA-kök. Vi har hittat vårt kökskakel. Nedre badrummet är i stort sett klart. Varmvattenb

Alphons Mucha – Octobre 1899.