Andrum
I denna gråhetens månad vill det till att man har ett eller annat andrum att fly till. Någonstans där ens frusna själ kan få luft och värme, innan man blivit som Mårran, som fick allting runt omkring sig att frysa till is.
Bergianska trädgården med Edvard Anderssons växthus är en sådan plats. Hit återkommer jag gång på gång. Oavsett årstid i och för sig, men att gå dit nu på senhösten är en salig upplevelse. Medelhavsvärme. Medelhavsljus. Guld!
När man fått sin ljusterapikick är det helt ok att strosa lite i trädgården. Se om det finns något kvar. Låta tankar och färgkänsliga ögon vandra fritt.
Sålunda stärkt återvända till jobbet och orka några timmar till...
Åh, den sista bilden - så fin. Ser ut som ett mellanting mellan en beta och något slags havsdjur.
SvaraRaderaChristina: Beta är det. En foderbeta. Det var två stycken bamsar som låg där på den uppgrävda jorden. Och visst var det så att de andades...
SvaraRaderaJa, fast jag fastnade nog först för din bild nr 4, den näst sista bilden. Ser nästan ut som en målning och inte ett foto. Mycket vacker bild! Sista bilden får mig att tänka på en mystisk målning av en gammal spansk konstnär, Sánchez Cotán. Han målade ofta rotfruker och sånt mot svart bakgrund.
SvaraRaderaEdvard Anderssons växthus har jag också tänkt ta mig till nu under november. Ska snacka ihop mig med syrran och se om hon vill följa med. Det kan nog funka som vitamininjektion.
Gabrielle: Åh! Sánchez Cotán, honom måste jag kolla! Och jag tycker verkligen att du ska ta din syster med dig till Edvard Andersson. Det är så ljuvligt att bara vara där. Titta. Fika. Eller bara sätta sig bland allt det medelhavsgröna med en bok...
SvaraRaderaooh... vilka vackra bilder... ! !
SvaraRadera/I.
Lilla Eken: Tack! :)
SvaraRadera