Miras Mirakel

I min iver att lära mer om Stockholms stadshus har jag lånat in mycket av det som gick att få tag på runt om i Storstockholms bibliotek. Mycket spännande läsning blev det och den bok som gav allra mest var ett inbundet exemplar av de skrifter som gavs ut till invigningen 1923. Jag var bara tvungen att ta några bilder av det vackra bandet, med sina marmorerade sidor och snitt. "En beskrivning under redaktionell ledning av Johnny Roosval samt Knut A. Tengdahl, Rob. Ekman, Henrik Kreüger och Gunnar Tisell." Boken består av tre delar: Del 1. Historia och byggnadskonst, Del II. Teknisk beskrivning och Del III. Smyckande konst. Den del som jag läste mest noggrant var del II - Teknisk beskrivning. Jag älskar att titta på planer och ritningar. Få förklaringar på hur ventilationen fungerar och se hur grundpelarna gjöts för det stora tornet. Borde jag blivit ingenjör? Visst nej, jag kan ju inte räkna... Stora tornet kom att hamna utanför dåvarande str

Jag har fått en utmärkelse från bloggvännen Skaffaren . Jag blev glad och stolt, naturligtvis. När man får sådana här utmärkelser så ska man berätta sju intressanta fakta om sig själv samt dela utmärkelsen vidare till sju andra bloggare som man tycker gjort sig förtjänta. Och där dyker problemet upp. Jag tycker alla mina bloggvänner är synnerligen kreativa och väl värda en utmärkelse. Jag varken kan eller vill välja. Så därför avstår jag från denna del av utmärkelseattiraljen. Sju saker om mig själv kan jag väl däremot berätta. Om de är intressanta eller ej överlåter jag åt mina bloggläsare att avgöra. Jag skulle väl kanske snarare vilja benämna dem fnattiga meriter... Jag har sovit i samma säng som kungen. Inte bara en gång, utan två. Och i olika sängar. Dock ej samtidigt som Hans Majestät. Jag har sett Tommy Körbergs isbjörnssamling. Min farmors syster har skrivit ett världsledande verk om fröer. "Atlas of seeds". Min mormors moster skrev Mor lilla Mor. Jag är ganska duk

Det kom en kommentar till ett av mina gamla inlägg idag. Det är så roligt och intressant att jag väljer att lägga ut det som ett eget inlägg. Kanske ingen annan ser det annars, eftersom jag skrev det den 6 juni förra året. Det handlar om konstnären Carsten Hvistendahl , vars tavlor jag vuxit upp med och som jag har ett speciellt förhållande till. "Roligt att höra andras förhållningssätt till Carsten Hvistendahl. Det är min morfar. Många av hans bilder är enormt fina tycker jag men så är jag och mina bröder också uppvuxna med hans målningar (tyvärr inte med honom själv då han dog lite för tidigt). Vi har alla tre vid olika tillfällen tagit oss efternamnet Hvistendahl precis som han och han bror gjorde från sin mor Signe Hvistendahl (Norge) som också var konstnär, (tips kolla in hennes verk också!) Själv är jag också konstnär och bor och verkar i Stockholm. Sommarstället på Fläskö (Fjällbacka) som Carsten köpte på tidigt 40-talet är underbart, och vi är alltid där någon gång va

Ibland blir min längtan till öppna landskap och fri luft så stor, att kölden inte bekymrar mig så mycket längre. Ge mig rymd och jag kan andas igen! Ge mig värme därtill, och jag blir lycklig!

Jag kan inte spela silverflöjt, men jag kan känna den i själen den blå himlen, de gyllene klipporna, de violetta skuggorna. Lil Lil - 22 januari 2007 Mamsen var min reskamrat

Egentligen började det här med att jag letade efter teckningar av Martin Lamm . Christina på Stribergs station och jag hade kommit att tala om honom i en kommentar här förleden. Jag började söka på nätet efter bilder, men hittade väldigt få. Då kom jag ihåg den här lilla boken som stod en bra bit in i min hylla. Hylands hörnas ABC-bok från 1966, där jag visste att några av Martins bilder fanns med. Så håll till godo! Här kommer både lite tv-nostalgi, lite konst, underfundiga verser och tre Lamm-teckningar. Tv-tittarna uppmanades att sända in förslag på verser till Hylands hörna, och massor av bidrag kom in. 28 verser valdes ut - en för varje bokstav i alfabetet - och de illustrerades av kända konstnärer: Olle Olsson Hagalund (ABC), Bror Marklund (DEF), Karl Axel Pehrson (GHIJ), Bror Hjorth (KLMN), Gustav Rudberg (OPQR), Lars Norrman (STUV), Lennart Rodhe (XYZ) och Martin Lamm (ÅÄÖ). Konstnärerna skänkte sina bilder till boken, som sedan såldes i över en halv miljon exemplar

Inspirerad av Slottsträdgårdsmästaren och Iann på Leva grönt tänkte jag att vi nog borde besöka Tulpanens hus i Åkeshov. Det skulle bli en precis lagom söndagsutflykt. Lite växthus, lite hundsocialicering och kanske lite promenad i omgivningarna. Och mycket tulpaner var det. Men det var någonting som fick mig att tycka att det hela bara var halva vägen fram. Man hade försökt bygga upp ett levande landskap med växter och vatten och kombinera det med sortinformation och fakta. Men faktauppgifterna blev för röriga av alla hyllor och nivåer och installationsdelen blev för styltig med synliga plastkrukor, täckplast och slangar här och var. Ledsna tulpaner hängde upp och ner i trådar och säckväv. Det sådda gräset var halvgrott och en jättegräsklippare tronade mitt i alltihopa. (Klipp av alla tulpanerna!?) Utställningen funkade bara bra på riktigt nära eller på riktigt långt håll. Mitt emellan syntes liksom skarvarna. Det är lätt att säga tulipanaros - men svårare att göra en

Sedan jul har jag som avkoppling ägnat mig åt att sitta soffa. Rakt upp och ner. Och titta på min bästa julklapp: 26 avsnitt av andra säsongen av Star Trek Voyager. Ett par avsnitt per kväll. Jag tittar inte särskilt mycket på tv i vanliga fall, men nu måste jag erkänna en last jag har. Jag älskar Star Trek. Och om inte någon särskilt önskar det, så ska jag inte trötta er med detaljer. Medan jag tittat har jag stickat. Det går alldeles utmärkt, och resultatet visas ovan. Två par raggsockor, ett par strumpor och resten på en svart tröja med mönster. Så. När jag skulle fotografera mina alster så var det en viss slyngel som lade sig i mina förehavanden. Den som är intresserad av hur det slutade kan kolla på Emserbloggen . Och vad Star Trek anbelangar så känner jag mig i gott sällskap. Professor Stephen Hawking älskar Star Trek. Han har till och med varit med själv...

Med alla träd i dessa dagar fullständigt täckta av rimfrost, kunde jag inte låta bli att söka lite på ordet rim. Rim i betydelsen dagg. Det första som slog mig var den gamla strofen ur folkvisan Herr Olof och älvorna - "Driver dagg - faller rim", numer oftast sjungen "Driver dagg - faller regn" (finns det överhuvudtaget någon som sjunger de här visorna idag?). Den roligaste förklaringen hittade jag i Nordisk Familjebok från 1916. Rimfrost uppkommer dels genom vattenångans kondensering på föremål, som afkylas genom värmeutstrålning, dels genom utfällning af dimma eller öfverkylda vattendroppar på kalla föremål. Vid vattenpartiklarnas beröring med de fasta föremålen, trädgrenarna m. m., sker en hastig och riklig isutfällning på dessa och detta företrädesvis på den sida, hvarifrån dimman kommer. På höga berg förekommer dylik dimfrost-bildning stundom i oerhörda massor. Dylik rimfrost fastnar i tjocka lager äfven på lodrätt uppskjutande föremål, t. ex. en stång,

Det kom ett mail från Sveriges Radio: Nu öppnar Önska i P2 ett fönster mot bloggosfären! Och då vi bjuder in nya och redan frälsta bloggare att skriva på vår hemsida. Under rubriken Pratbubblor i högerspalten på vår hemsida hittar du inlägg från våra lyssnare. Vill du vara med och blogga skickar du bara ett mail till spela@sr.se så lägger vi ut ditt inlägg, och vill du kommentera något någon annan skrivit är det bara kommentera. Skriv! Under vecka 3 spelar vi musik som önskats av ett gäng bloggare och fredagen den 22/2 fylls hela programmet med önskningar från em, Anne och Bettan, Q, Fred och Mira, Tique och Siv - sammanlagt ett tjugotal skribenter och läsare, som bollat musiktankar och som nu har gjort en musiklista som de skickat till Önska i P2:s redaktion. Lyssna! Känner du till något bra forum där det bloggas om klassisk musik vill vi och våra lyssnare gärna ta del av den också. Tipsa! Önska i P2 sänds vardagar 9.00-10.00 och på lördagar kl 8.00 - 09.00. Så då är det väl b

Han föddes vid Lasso, där löjorna simma i vågor, som glittra likt pärlor och vin. Han kom i det gulaste månljusets timma till stränder, där ängsgräset blommar som lin. Han döptes av vinden, som for genom gräset, till "Sizzi av Lasso" av springarnas ätt, men kallades hare av folket på näset och dömdes till döden av jägarnas rätt. Och dagögat, höken, såg skarpt där neröver: "Det rör sig, det prasslar i strandlinjens blom, jag seglar väl ner när ett mål jag behöver, jag skjuter - det kan ej bli värre än bom!" Och nattögat, räven, gick fram och gick åter: "Kan undra var Sizzi i kväll håller till? Kan undra om liten går vilse och gråter, han kan dock få sällskap i natt om han vill." Men Sizzi gick glad genom ängar och hagar och gömde sig djupt in i Råmyra skog, och bort flögo sommarens rosiga dagar, och Sizzi fick leva, förunderligt nog. Och vintern slog bro mellan stränder och öar, där lövskogens grönska låg vissnad och strödd, och vit över slogar på in

10 minusgrader. Gnistrande rimfrost på alla träd. Sned sol. Men... Idag har jag hört den. Talgoxarnas vårsång! Ti-ty, ti-ty, ti-ty... Storstadsvarianten.

Den är några år gammal nu och jag har sett den förut. Eller i alla fall den kortare TV-versionen. Igår sände SVT långfilmsversionen av Peter Gerdehags film Hästmannen . Filmen om Stig-Anders, som lever på ett litet hemman i Småland med sina hästar. Han rör sig mellan sina sysslor på sitt eget vis. Fjärran från hets och stress och moderna jordbruksredskap och metoder. Följer årstidsväxlingarna. Plöjer, harvar och sår. Långsamt häver han säcken med utsäde över kanten på den uråldriga såningsmaskinen. Tallriksharven skramlar över rykande jord. Självbindaren samlar och knyter ihop havrenekarna. Han sliter i sin skog med inga andra verktyg än handsåg, timmersläpa och timmersax. Hans stora kärlek är Hästapållarna - Linda, Mona och Sally. Tre enorma och glänsande ardennerhästar, som han - när de inte arbetar tillsammans - kelar med som om de vore hundvalpar. Naturen och årstidsväxlingarna och det han fått lära av mor och far är Stig-Anders rättesnöre och livsfilosofi. Vildvuxen som en

Termometern har nosat på 14 minus ett bra tag nu. Naturen hukar och bidar. Mira kisar med ögonen i allt det vita. Vill gå ut men vill inte gå ut. Vad gör man? Man kliver iväg till Ulriksdals slottsträdgård ! Där finns grönsaker, ljum luft och morotskaka. Och man får ta in hunden! En lisa för själen är det att gå omkring där bland allt det växande. Fingra på de första, krispiga tulpanerna. Andas. Drömma lite. Jag gläds åt färgerna och vågar sakta börja lirka ut fingrarna ur jägarvantarna. Ute i växthusen spirar tusen sinom tusen Saint Paulior. Inte mina favoritblommor, men det gör liksom ingenting. De är gröna, de blommar och de ger hopp om liv. Även årets pelargoner står på tillväxt. De som ska bli klara till vårens pelargonexplosion Den första februari förra året var jag också här. Av samma anledning som idag; att få lite grönska till livs. Och en smarrig morotskaka... Ulriksdals trädgårdscafé är det enda inomhuscafé jag känner till där vovvar får följa med