I september 1998 for vi till Provence. Det blev en märklig resa eftersom Hussen redan dag två hamnade på sjukhus. Som tur var, var vi i närheten av Aix en Provence och dess sprillans nya universitetsjukhus, men oron för oss andra, som hukade på ett närbeläget hotell, blev ändå ganska stor. På morgonen dag tre stod min svärmor och jag på balkongen och tittade mot horisonten och staden. –Det ligger ett stort berg därborta, sa hon. Det syns inte, men det är det berget som Cézanne målade av gång på gång. Men berget dolde sig i sin molnslöja och vägrade visa sig. Det var nästan så jag trodde hon skojade med mig. Inte kunde det väl ligga ett över 1000 meter högt berg där? På eftermiddagen dag fyra började vi kunna skymta någonting över trädtopparna. Jo faktiskt. Något som skulle kunna vara ett berg låg där borta. Och på morgonen dag fem hade Sainte Victoire beslutat sig för att visa sig i hela sin prakt. Visserligen i dämpad kolorit, men ändå. Där låg det. För att få tiden att gå