Miras Mirakel

När jag sitter och går igenom mina gamla negativ för att publicera på Miras Mörkrum , händer det att jag hittar någon annans (läs P:s) bilder på min film. Jag kan ju inte lägga ut dessa i Mörkrummet, eftersom det inte är jag som tagit dem, men jag kan ju inte undanhålla dem heller. Det är ju Kajsa. Och jag... I mars 1983...

I september 1998 for vi till Provence. Det blev en märklig resa eftersom Hussen redan dag två hamnade på sjukhus. Som tur var, var vi i närheten av Aix en Provence och dess sprillans nya universitetsjukhus, men oron för oss andra, som hukade på ett närbeläget hotell, blev ändå ganska stor. På morgonen dag tre stod min svärmor och jag på balkongen och tittade mot horisonten och staden. –Det ligger ett stort berg därborta, sa hon. Det syns inte, men det är det berget som Cézanne målade av gång på gång. Men berget dolde sig i sin molnslöja och vägrade visa sig. Det var nästan så jag trodde hon skojade med mig. Inte kunde det väl ligga ett över 1000 meter högt berg där? På eftermiddagen dag fyra började vi kunna skymta någonting över trädtopparna. Jo faktiskt. Något som skulle kunna vara ett berg låg där borta. Och på morgonen dag fem hade Sainte Victoire beslutat sig för att visa sig i hela sin prakt. Visserligen i dämpad kolorit, men ändå. Där låg det. För att få tiden att gå

Så har då turen kommit till modisten, hattmakerskan, i min presentation av Louis-Marie Lantés handkolorerade grayrer; "Costumes Parisiens". Lantés bilder graverades av Georges-Jacques Gatine , och se bara med vilken oerhörd noggrannhet alla linjer är utförda. Som sig bör, bär modisten på en stor hattask. Undrar vilken kreation som kan finnas i den? Vilken klänning! Och vilka små fötter! Och så här ser hela modisten ut. Här kan du se fler Costumes Parisiens

Wira bruk är ett ställe jag gärna återvänder till och den här lördagen hade vi ett alldeles särskilt ärende… Förutom att ta en liten promenad och titta på hus, dammluckor och vatten… Så behövde vi krokar till köket. Och det visste jag fanns fina handsmidda i butiken. Här vid Wägerths konstsmide finns heltidsjobb för tre smeder fick vi veta, och butiken innehåller verkligen mycket vackert att titta på. Handduken som spikarna ligger på har Mor vävt och broderat med sitt monogram. Vackert. Och krokarna blev fina på sin plats, det kan jag lova. Läs mer om Wira här .

Jag har förut presenterat det ena av två vildsvin i Ulriksdals slottspark. Den kralliga vildgris som förundrat följer en liten ödlas väg upp längs dess ben. Här kommer gris nummer två. Det är nåt som kroper längs hans ben också… Sakta uppför…  Dock ej ormet… Utan en liten skalbagge! De båda vildsvinen gjordes 1929 av Carl Milles , som utförde dem på beställning av en engelsk lord. Så småningom köptes de in av svenska kungahuset och finns idag här vid Ulriksdals slott.

Sveriges förste turist Föredrag hållet vid Svenska Turistföreningens årsmöte 1908 Af L . A. Jägerskiöld ”I höstas fick jag en uppmaning från Turistföreningens sekreterare att å Föreningens årssammankomst hålla ett föredrag' om Sveriges förste turist. Först tvekade jag om hvem han kunde mena. Jag förstod nog, att ej var det den där dådkraftige vikingen, som borta i fjärran Miklagård ristade upplandsslingor och runor på Pireus' marmorlejon. Ej heller kunde han gärna i denna församling och af mig önska en skildring af hur svenske män under storhetstiden sågo sig om i världen med de väldiga krigarkonungarna som förare, med svärdet som vandringsstaf och med läderkanonerna bland packningen. Ett ögonblick tänkte jag på Resare-Bengts halft mytiska vandringssaga, men så föll min blick på en rad längre ned i brefvet, och där läste jag biskop Billings bevingade ord sen i våras om 'honom som upptäckte Sverige', och då stod det ju klart för mig, att han med Sveriges förste turist

Vad är väl mera skönt för örat så här i januari, än knarrandet av tulpanblad mellan händerna? I Ulriksdals slottsträdgård finns självplock av tulpaner, och det går ju bara inte att låta bli. För dig som inte har tillgång till dylika excesser kommer här lite att gotta sig åt. Ljudet, frasandet av stjälkar och blad, får du tänka dig… Så även doften. Men jag kan lova att det togs många djupa andetag av den mättade luften. Fras!

Äntligen var det dags för årets första besök på Ulriksdals slottsträdgård . Ett givet utflyktsmål när längtan efter blomster i alla dess former sätter in. Dessutom kan man passa på att gå en hundpromenad i slottsparken innan, och efter nosandet i spenaten tar man sig en fika i caféet där även hunden är välkommen. Varsågod! Här kommer 2012 års första klorofylla! En kruka med de allra som ljuvligaste pärlhyacinter följde med hem. Och så en bukett tulipaner förståss…