Miras Mirakel

En närbelägen antikaffär har (tyvärr) lagt ner. En av de sista dagarna de hade öppet gick jag dit. Och blev alldeles lycklig. 70% rabatt och uppenbarligen ett restlager från en lampkupsbutik. Eller nåt. De flesta kuporna saknar hållare, men någonting säger mig att hållare brukar hålla och kupor gå sönder. Alltså borde det finnas hållare att hitta någon annanstans. Jag är fortfarande alldeles lycklig. Jag älskar gamla lampor. Särskilt av glas. Några vackert slipade flaskor, en handfull prismor och en påse full med roliga mässingsbeslag fick också följa med hem. Jag är fortfarande alldeles lycklig…

Tindra, det lilla snöbollsdjuret som var mors hund, fick somna in idag. En liten kämpe. Tindra var lite klumpigt vaggad. Skär nos, bettfel, epilepsi och anlag för urinsten men så älskvärd, ljuvlig och glad. Och en perfekt sällskapsdam till mor. Även ett handikappat djur har rätt till ett värdigt och kärleksfyllt liv, när det nu råkat födas. Tindra överlevde mor med nästan på dagen tio år, vilket är anmärkningsvärt med tanke på alla hennes handikapp. Men så har hon också haft en gott hem hos syster Ninna och alla de andra djuren på gården. Vila i frid lilla gnisterpäls! Nu kan du springa fri och frisk och rulla dig bland stjärnorna, vars glans på något sätt alltid återspeglats i din kritvita päls. Matte har väntat på dig.

Alphons Mucha – Fevrier 1899.