Balkonger, fönstersmygar och en leende värmlänning

Stadshuset är ju inte bara festsalar och glans. Här finns också kontor och sammanträdeslokaler för cirka 200 politiker och tjänstemän. Även i dessa rum och salar finns spännande arkitektur och vackra ting. På flera ställen delar våningsplanen på en fönsterrad. Eller som här en balkong som öppnar upp mot våningen nedanför. Lägg särskilt märke till det rutiga golvet i bilden ovan! I våningen under ser taket ut så här.

Trots mer sparsmakade färgval i korridorer och tjänsterum, så finns detaljer och spännande arkitektoniska lösningar att upptäcka överallt. Huset är på något vis transparent.



Och för en lamptok som jag så fanns det hur mycket som helst att titta på. Från gnistrande kristallkronor i festsalarna till taklampor, vägglampor och lampetter i korridorer och sammanträdesrum.



Hissar finns det också gott om. Bland annat den absolut minsta jag någonsin åkt i. Två personer och med nöd kameraväskan. Om jag höll den i famnen. Det är dock inte den som är på bilden nedan. I den lilla hissen hade jag inte kunnat få upp kameran utan att slå Regina på näsan...

Och i korridoren där de stora sammanträdessalarna ligger, sitter en leende byst ovanför en dörr. En lycklig gentleman i keps, fjärran från de allvorlige menn som tronar ovanför alla andra dörrar. Är det detta som är Oskar Asker? Värmlänningen som Ragnar Östberg anställde som byggledare? Oskar från Askersby? Aschersby utanför Sunne... Där barn jag lekt... Jag vill gärna tro det, men jag har inte fått det bekräftat.

Det smilet skulle mycket väl kunna tillhört en värmlänning...