Kejsarlind

Så gick solen då upp och när jag kom till jobbet hade några av de nya lindarna åkt ner i sina gropar. Ingen planterare syntes till, så ingen fanns att fråga.

Men utifrån ettiketterna på träden fick jag i alla fall veta att detta är Tilia x vulgaris "Pallida" Kejsarlind, och att Lidingö natur och trädgård var leverantör. Tolv lindar är det som ska planteras. Det hade varit intressant att veta hur gamla de är när de ser ut så här.



Jag kommer att följa de här träden nu ett tag fram över.

Lindar i korsett blir vackra mot soluppgångshimlen. Snart blir de av med sina bindslen och får räta ut sina snörda grenar. De har blivit väl behandlade under transporten. Jag såg inga brutna kvistar eller andra skador.

Deras uråldriga föregångare har blivit bortförda och staplade på en äng en bit från slottet.

På bilden nedan syns toppänden på det största, ihåliga trädet ovan. Jag började räkna årsringar och slutade då jag kom till hundra. Då var det minst en tredjedel av stammen kvar. Drygt 150 år alltså.

Jag grips av vördnad inför sådana här bjässar. Ändå är detta inte de äldsta lindarna vi har på slottet. Runt själva slottsgården står de riktigt tjocka exemplaren. En del helt ihåliga. Det brann i ett av dem för några år sedan. Anlagt troligen, eller någon som slängt in en fimp. Jag dokumenterade. Vill ni se bilderna?