Miras Mirakel

Jag kan inte säga när det var jag första gången stötte på Gudrun Sjödéns kläder, men det måste nog varit någon gång tidigt 80-tal. Sedan dess har hon varit en trogen leverantör av delar av min garderob. Hennes kataloger har jag också sparat, eftersom jag gillat färger, foto och layout. Därför var det roligt att få se utställningen Gudrun Sjödén – 40 år av inspiration , som just nu visas på Ånghammaren i Österbybruk. Och visst blev det en del igenkännande leenden, inte minst när jag fick se väggen full av alla kataloger som hon gjort genom åren. Men jag hade gärna sett ännu mer av hennes kläder. En del av hennes kläder är lite väl färgstarka och stormönstrade för min smak, men kreationen ovan är definitivt jag. Kunde inte vara mer jag, om man säger så. Humor… Gillar lamporna! Oavsett man köper alla hennes kläder eller inte, blir man i alla fall glad av färger, idéer och alla lager på lager. Inspiration. Jodå. Och ja. Jag har faktiskt en Gudrunklänning på mig just nu…

Tänk att vi aldrig kan ge oss med bruken, systern och jag. Så fort det är ett bruk av rang i närheten ska vi dit, och den här gången lockade Österbybruk i Uppland . Jag har visserligen varit där förut , men aldrig kunnat gå omkring i lugn och ro. Strosa. Det hade vi tid med den här gången. Vi kom på seneftermiddagen och tänkte oss först Dannemora. Gruvhålen som vi sett på tavlor hemma sen vi var stora nog att fästa blicken på väggarna. Solen stod lågt när vi kom fram, vilket fick de djupa dagbrotten att se ännu djupare ut. Det blåste. Från det 72 meter höga betongtornet från 1952 hördes ödsliga, dunkande smällar. Som om ett fönster stod och slog. Vi var helt ensamma. Jag fick kalla kårar. Jag såg de djupa hålrummen under mig. Hundratals meter av trånga irrande gångar och bråddjupa schakt. Marken kändes som ett äggskört skal som närsomhelst kunde knäckas och skicka ner oss i avgrunden. -Vi Åker Här Ifrån! Sa jag. Konstigt. Jag har ju varit här förut , och då gladeligt gått fram till ry

Vattenkraftverket Untra vid Dalälven utanför Tierp har länge, länge stått högt på min besökslista. Untraverket byggdes, efter ritningar av arkitekt Gustaf de Frumerie (tidigare medhjälpare till Ferdinand Boberg), för att förse Stockholm med el. Kraftverket påbörjades 1911 och invigdes 1918 . Innan dess hade Stockholms elbehov tillgodosetts av koleldade ångturbiner. Strömmen från Untra leddes till Stockholm i en 132 kilometer lång kraftledning som var enastående för sin tid. Untraverket är känt för sin arkitektur och för påkostad och välutformad inredning och dekoration. Därför hade jag så gärna velat se det. Om än bara på utsidan den här gången. Döm om min förtvivlan när stora gula skyltar anger fotograferingsförbud på grund av att verket är ett skyddsobjekt. Inte desto mindre har jag sett många bilder härifrån, både interiöra och exteriöra. Dessutom kan man komma hur nära som helst med hjälp av Google Street Wiew. Det känns som om lagstiftningen inte riktigt hunnit med här. Hur

Bilder av modellen av Forsbacka bruk i den fasta utställningen “ Från vaggan till graven ”. Morfars Forsbacka

När midsommarmånad övergått i hömånad packar syster och jag husbilen och ger oss ut på upptäcktsfärd. Korta små nyfikenhetsresor där målet är ingenting, vägen är allt. Första stopp den här sommarturen blev Hargs bruk nordost om Uppsala. En vilande, vitmenad bruksidyll där hammarslagen sedan länge tystnat. I söder byggde molngubbarna på, men de pös ihop i pur utmattning när solen gick ner. Endast tillfälligt spände de bröst och försökte se pompösa ut. (Och lyckades rätt bra med det om du frågar mig…) 1668 anlade Gustaf Otto Stenbock järnbruket som bearbetade tackjärn till stångjärn. Ryssen eldade opp alltihopa 1719 och inte förrän 1730 kom bruket igång igen. Stångjärnstillverkningen upphörde 1921. En afton som denna befolkades platsen enbart av tornseglare, lyckligt skriande i blåhimlen.

Det är märkligt. Jag som brukar muddra bibliotek, boklådor och internet efter Stockholmiana har fullständigt missat den här pärlan som gavs ut redan 2013. Stadens byggnader i ritningar 1713 – 1913. Den gavs ut efter att UNESCO utnämnt den unika, 300-åriga samlingen Stockholms bygglovsritningar till världsminne 2011. Förre stadsarkitekten Per Kallstenius och stadsarkivarien Lennart Ploom har här samlat över 350 ritningar i ett praktverk utgivet av bokförlaget Max Ström . Och jag som älskar husritningar i allmänhet och husritningar från Stockholm i synnerhet, blir alldeles, alldeles lycklig. För att inte säga…  hänryckt. Jodå så att… Naturligtvis finns här även ett antal ritningar av favoriten Ferdinand Bobergs känsliga ritstift. Bland andra ritningarna till Värtagasverket. Kvarteret Sumpen vid Stureplan av arkitekten Edvard Ohlsson 1893. Bygglovsritning av Johan Fredrik Åbom för ny fasad och tillbyggnad av Tottieska (Tessinska) huset i Gamla stan. Numer tyvärr rivet. Och lä