Sista sovplatsen
Christina, min mångbegåvade bloggvän på Stribergs station, skickade mig den här bilden idag. Hon håller på att göra den urna som ska bli vår älskade Hasselvoffs sista sovplats.
Ovanpå locket ska en liten miniatyrHassel ligga hoprullad och sova. Jag har skickat Christina alla bilder på Hassel som jag kunnat skrapa ihop, och det blev inte många, kamerafobi som han hade.
Med tårarna droppande tittar jag på den fina lilla urnan. Vi hade tänkt gräva ner Hassel under hans kära gullregn, men med den här urnan får han nog stå kvar på bokhyllan, tror jag.
Så mycket tillit...
Visst är den fin!
SvaraRaderaJag såg ju hur Christina jobbade med kruset. Koncentration och fokus och noggrannhet och skicklighet skulle man kunna sammanfatta jobbet med. Och naturligtvis en massa värme som hon är så bra på.
Jösses vilken rolig snöbild av Hassel. Antar att han inte hade koll på kameran i det ögonblicket. Vem vill vända sig om och bliga rätt in i snöyran?
Även jag såg när Christina med mycket stor koncentration och säkert huvudet fullt av tankar drejade den här fina urnan till din Hassel. Jag har läst alla fina inlägg om din käre kompis och hans sista dagar. Tårarna strömmar nedför mina kinder för din skull men också för alla minnen som kommer till mig av våra två egna hundar som vi varit tvungna att släppa taget om. Det gör ont. Men som en underbar veterinär skrev till oss efter lilla Jennys bortgång: "Försök att minnas allt roligt ni hade tillsammans". Det är faktiskt inte en klyscha. Det är så sant. Det lättar när man minns alla fina stunder vår käre Hugo och hans "Storasyster" Jenny gav oss. Nu har vi som tur är lilla goá Alice och du kommer ju snart att få hem lille Emser. Vi väntar alla på alla mysiga valp-inlägg. Kramar
SvaraRaderaDet var da en fin siste stasjon. Vi har bestemt oss for at pusene skal ligge under epletreet.
SvaraRaderaLivet gir, livet tar. Snart kommer Emser!
Kesu: Så roligt ni måste ha haft - bloggarvännerna som åkte på keramikhelg!!!
SvaraRaderaSnön dråsade ner och plötsligt undrade Husse var hunden var. -Men han sitter ju på sin plats! Helt översnöad...
Lisette: Goda veterinärer är guld värda. Hon var så fin som hjälpte oss med Hassels sista resa. Gav oss all tid vi behövde i vår vånda och sorg. Gick finkänsligt ut när gråten blev för stor och hälsade Sov Gott när hon tömde sista sprutan...
Lilla Alice har jag ju redan fått se en del av och följt hennes längtan efter Lelle R. Rart!
Vad är pusene, Anita? ;)
SvaraRaderaOj, hjälp vad gripen jag blev över dina rader i kommentaren ovan. Om veterinären och Hassel. Kunde inte varit bättre, men ögonen blir fuktiga ändå. Och JUST nu är inte Lelle R här och kan vara min trogna snorfana. Men han kommer, han kommer. Då ska jag krama honom lite extra. Som du Emser på fredag :)
Kesu: Pus är katt. Som kisse ungefär. Pusene = kissarna. Ett väldigt fint ord tycker jag. Fast jag skulle kanske låtit Anita svara själv... :)
SvaraRaderaJa, det är väldigt mycket känslor inblandade när det handlar om våra kära djur, oavsett det handlar om puser eller voffsar. Nära - kära. Har du haft Lelle R bortlämnad när du var på Striberg? För han är väl inte dålig och på sjukhus???
Nu bälar jag igen...om det vore min vän som fått en sån fin urna skulle jag absolut ha den i bokhyllan!
SvaraRaderaMina älskade/saknade djur vilar i lunden på torpet under prästkragar, sibirisk vallmo och blå toppklocka..
Ler lite åt kommentarerna ovan, kisse...pus! Min knaskatt heter Pusan, hon är döpt av min dotter som bott i Oslo många år. Jag som är gammal sjuksyster hade lite svårt för namnet från början.... i min värld är pus vätska från illaluktande, infekterande sår!
Men nu har jag vant mig, min Pus är så både go, fin och doftar gott:)
billan: Vi funderar på att låta hälften av askan ligga i den fina urnan och gräva ner hälften i träurnan han kom tillbaka i, under gullregnsträdet där han alltid brukade sitta. I alla väder, som framgår av bilden.
SvaraRaderaAtt vila i lunden på torpet under prästkragar, sibirisk vallmo och blå toppklocka låter som en alldeles underbar och värdig sista sovplats tycker jag!
Och ibland kan ord verkligen betyda olika saker på olika språk. Jag har varit med om alldeles underbara språkförbistringar just mellan norska och svenska, faktiskt...
Hälsa lilla Pusan!
Oh herre gud nu börjar tårarna rinna - har man haft och förlorat en hund, en katt så berörs man....Men en vacker urna med skulptur, så fint, Mina katter ligger begravda i trädgården, jag ångrar lite att jag inte gjorde som du, en urna kan man ju ta med sig om man flyttar....När mina katter dog kände jag att uttrycket brustet hjärta inte var en metafor utan något mycket fysiskt och påtagligt!
SvaraRaderaMen jag måste ooooa och ååååååa åt den nya valpen - så söt. Och jag har nya katter som jag älskar....men dom gamla lever fortfarande i mitt hjärta.
En sådan vacker urna och en sådan fin gest mot Hassel. Underbar omtanke och respekt hela vägen.
SvaraRaderaAha! Där ser man! Vet att 25% av det norska och svenska vokabuläret skiljer sig åt och det är var ett tydligt exempel. Putevar är ett annat, vet du vad det är, Mira? ;)
SvaraRaderaNej då Lelle R är hoppande pigg. Men just när jag skrev kommentaren var han och husse på landet en sväng. Men nu är dom tillbaka, jag hör Lelle R snarka från undervåningen ända hit.
Fin idé att låta Hassel sova båda på hyllan inomhus och under gullregnet utomhus. Jag vågar knappt skriva det, men vi har faktiskt sett ut en plats där Lelle R en gång ... Nej, nu pratar jag inte mer om det.
Anonym: Det där att vilja ta med när man flyttar har jag också tänkt på... Kluvet. Å ena sidan är det ställe man begravt sina älskade djur säkert välvalt och kanske en älsklingsplats för djuret när det levde, å andra sidan vill man ju ta med sig. Som Uffe Larsson vars sista och bestämda önskan var att han skulle få med sig sina älskade hundars urnor i kistan. Att vägra honom detta tycker jag var sällsport småsint och byråkratiskt, och jag hoppas verkligen att den istadige kyrkoherden ändrade sig.
SvaraRaderaOch ja, förlusten av ett älskat djur är väldigt påtagligt. Det gör ont. I hjärtat.
Jag gläds med dig att du nu har nya små sisar som följe.
Staffan H: När jag såg Christinas urna på hennes blogg var beslutet glasklart. En sådan måste få bli Hassels sista sovplats. Och jag kunde bara önska och hoppas att hon skulle tänka sig att göra en. Det kunde hon. Pärlan.
Kesu: Haha! Örngott! Som i norrmännens öron måste låta synnerligen märkligt! Enklare om man översätter till kuddvar. Och vi i Sverige kan ju också använda ordet puta om en kudde.
Så skönt! Jag blev lite orolig efter att ha läst om Lelle R:s operation och vistelse på sjukhus.
Och att du tittat ut... Inget konstigt med det! Men vi talar inte om det... Eller hur?