Inlägg

Visar inlägg från januari, 2022

Rose byter kläder

Bild
Ett av våra tre sovrum i vårt franska hus har fått namnet La vie en Rose. Alla sovrummen har namn förresten, Simone efter tanten vi köpte av samt Le Petit Prince, vanligtvis kallat Prinsen. Sovrummet Rose, som fått sitt namn efter den fullständigt förhärskande färgen på väggarna - och i taket - hade vi tänkt behålla som det var, med ursprungliga möbler och allt, se här . Men det visade sig tyvärr att möblerna var fulla med vriletter - trämask - och att tapeten vid närmare betraktande var väldigt sjaskig, gulnad och smutsig. Dessutom (1) började en underliggande, märklig målning tränga igenom. Dessutom (2) luktade det starkt av rök i rummet. Troligtvis hade en tidigare invånare puffat hejdlöst på tobaksvaror. Sagt och gjort. Möblerna åkte ut och tapeterna åkte ner. Men innan alla tapeter försvann passade jag på att dokumentera klorofyllan. På något sätt gillar jag den sanslösa tapeten. När tapeten åkt ner framträdde något som vi inte riktigt kunde säga vad det var. Ett handmålat rutmöns

Det hemlighetsfulla huset

Bild
Det verkar ligga något helt fantastiskt därinne. Något stort för att vara mitt i byn. Det verkar vara övergivet men ändå inte. Vanskött men ändå inte. Bor det någon därinne? Någon som går omkring i sina stora salar bakom sina stängda fönsterluckor och minns de tider då porten stod öppen och då lyktor glimmade mellan träden och vattnet porlade i fontänen. Jag väntar på tecken på liv...

Den stora fyren i Sète

Bild
Längst ut på den gamla, 650 meter långa stenpiren i hamnstaden Sète i södra Frankrike...  ligger en fyr. Eller eh...  fyrar står ju i all sin dar...  står en fyr. Man kan tillbringa nyårsdagar på många olika sätt, exempelvis lojt i soffan tittandes på Ivanhoe. Vi befann oss på piren i Sète, le Môle Saint Louis. Innanför le Môle Saint Louis ligger den stora marinan för fritidsbåtar, port de plaisance. Fyren Saint-Louis b yggdes omkring 1680, raserades 1944 och återuppbyggdes 1948 och det var många som passade på att ta sin nyårspromenad längs den kullerstensbelagda piren för att titta på havet och fyren. På fundamentet till höger om dörren sitter en platta med en inskription av författaren Paul Valery , (1871-1945) bördig från Sète. Det är en strof ur hans dikt Naissance de Vénus från samlingen Album de vers anciens. De sa profonde mère, encor froide et fumante, Voici qu’au seuil battu de tempêtes, la chair Amèrement vomie au soleil par la mer, Se délivre des diamants de la tourm

Ruinromantik

Bild
Ibland när man är ute på walk about kan det hända att man stöter på spännande, till synes övergivna, gamla hus. Detta uråldriga, märkliga gamla bygge lär dock inte vara övergivet utan ska sedermera, med hjälp av pengar galore och massor av ömsint kärlek och omsorg, återuppstå i något av sin forna glans. Ska bli intressant att se...  

I ett annat hörn av trädgården

Bild
Jag fortsätter att dokumentera vännen GG:s framväxande betong- och terracottabeläggningar i den occitanska trädgården. Vilken energi och vilken skaparglädje. Mina favoriter är nog ändå de naturfärgade.

GG ger sig inte...

Bild
Våra franska vänner med den fantastiska trädgården har gjort det igen! Mannen i huset murar, smider och bygger och frun planterar och planerar. Den här gången har GG gjort en trädgårdsgång som ser ut precis som jag skulle vilja ha i vår franska trädgård och jag bara älskar den. Fast vår trädgård bara är en femtedel av deras och alldeles platt. Läs mer om den occitanska trädgården: Den occitanska trädgården Man skulle kunna säga magiskt En sann konstnär Trädgårdsportaler

Tours de Navarre et d'Orval - det mäktiga försvarstornet i Langres

Bild
Vi anlände sent till den befästa staden Langres i nordöstra Frankrike. Det var grått, blåsigt och regnigt och ställplatsen vi letat efter visade sig inte längre finnas. Då fick vi syn på en skylt om en campingplats. Skylten visade oss rakt in i stadskärnan, in bakom stora torget. Och campingen var öppen. I höstmörkret. Tacksamma ställde vi upp vår husbil och mer anade än såg hur det såg ut i omgivningarna. Annat än att vi befann oss ganska högt och att där skymtade en mäktig byggnad. Champ de Navarre - Navarrafältet - som numer alltså innehåller en campingplats , tillhörde en gång i tiden grevarna av Champagne, som även var kungar av Navarra. Det monumentala artilleritornet har fyra nivåer, en diameter på 28 meter och en höjd på 20 meter. Dess upp till 7 meter tjocka väggar skyddar två kraftfullt välvda rum. Artilleriet på dess takterrass skulle skydda platån framför Porte des Moulins från lede fi. År 1515, n ästan färdigt efter bara fyra års arbete, höjdes tornet med 2,5 meter för at