Miras Mirakel

Jag älskar den där känslan som infinner sig när man går hem från årets bokrea med en försvarlig tyngd i kassarna. Just den känsla som handelsmännen brukar spinna på. Känslan av att ha gjort FYND! Ok, när det gäller böcker är jag beredd att svälja det knepet med hull och hår. Efter gårdagens rotande på bokborden gladdes jag över följande: Odla tomater av Åke Truedsson. innehåller praktisk information om odling - från frön och sortval till sådd, plantvård och skörd. Över 40 utvalda sorter beskrivs i text och bild. En del är vackert röda, medan många inte alls ser ut som tomater brukar göra. Tyvärr fanns inte min nyblivna favorit Brandywine med. Och så kanske jag kan få reda på varför mina mödosamt framodlade klunsar bara spricker hela tiden. Husbibeln. Möten med gårdar av Maj-Britt Andersson och Nina Ericson Tjock som en bibel, därav namnet(?). Vackert åldrade husfasader, slitna bordsytor med spår av färg, en detalj av ett lås, en grind eller fragment av en tapet. Allt skimrar i d

Hållö I morse när jag klev ur bilen utanför jobbet hörde jag på avstånd ett långdraget bröl i dimman. Jag rös och frös och blev stående blick stilla. Inte kunde det väl vara... Nej men... Det finns ju inga längre... De är ju nedmonterade. Kan det ha varit en båt? Sandhammaren nedmonterad Inte desto mindre satte det igång hela min längtan och tanke på en sedan länge omhuldad vurm; Mistlurar. Det är inte bara utrotningshotade, de är utrotade. Hanö På den tiden det fortfarande begav sig åkte vi runt och lyssnade på lurar. Fotograferade. P spelade in. Brantevik Mistsignalering för att varna fartyg i dimma om faror har funnits länge, och Nidingen på Västkusten lär ska ha varit världens första fyrplats med mistklocka. Simrishamn Signaleringen kunde ske antingen med klocka, gong-gong, kanon, knallapparater, horn, siren, tyfon eller nautofon . Vill du läsa mer, kan du göra det på Svenska Fyrsällskapets hemsida . Vill du lyssna på ljudet kan du göra det här . Min fascination fö

Via bloggvännen Scribo hittade jag en länk till en databas som, för en sådan som jag som älskar att åka omkring och rota - både i min närmiljö och i landet i övrigt - kommer att bli en guldgruva att ösa ur, en källa att gräva i. Jag vill också gärna dela med mig av mitt fynd. Sajten är värd att spridas och jag vet många bloggare (och andra också) som skulle kunna ha nytta och glädje av den. Databasen heter Kringla och administreras av Riksantikvarieämbetet. Jag tillåter mig att saxa ur det pressmeddelande de släppte vid publiceringen: Nu lanserar Riksantikvarieämbetet Kringla, en samsökstjänst som söker ner i och visar information från svenska museer, arkiv och register. Över 2,5 miljoner objekt kan sökas i Kringla. Kringla vänder sig till dig som är historieintresserad och vill veta mer om museiföremål från olika tider och platser eller är nyfiken på kulturhistoriska byggnader och fornlämningar. Objekten i Kringla kommer exempelvis från Världskulturmuseet, Tekniska museet, Väst

Jag har förut berättat om mina tröjor inspirerade av Bohus Stickning. Ett tag höll jag på ganska mycket. Sålde till och med. Allting dokumenterades i min Tröjbok. En bild, en teckning, garnprover och ofta en dikt. Milda Moses så kreativ jag var. Ett av mina favoritgarner kom från Wålsteds i Dala Floda. Skimrande, frodiga, urvackra och med de allra som ljuvligaste namn som Bränd planka och Tallstam. Ett tag gick garnerna inte att få tag på, så då la jag av med stickningen av de här tröjorna. Som det ser ut på deras hemsida idag, så verkar det som om de är igång med något liknande igen.   Alla mina tröjor fick namn. Dels utifrån hur de såg ut och dels med tanke på mottagaren. Den ovan fick heta Solvimpel och tröjan nedan fick åka till USA och kom att heta Halloween - tröjan som flög.  Kvar hemma finns ett antal provlappar och som sagt - min Tröjbok. Jag är ganska glad att jag har den idag. Hur hade jag annars kommit ihåg vad jag gjort och till vem... Tröjan nedan kom al

Jag vet inte riktigt vad det är med den här vintern, men den tycks resultera i en mer eller mindre ständig ström av nostalgitrippar. Plötsligt kom jag att tänka på den gamla BBC-serien Doktor Finlays journal, som sändes i Sveriges Television på 60-talet. Urmodern för alla moderna läkarserier. Till grund för den populära TV-serien låg den skotske författaren A. J. Cronins bok om doktor Finlay - Country Doctor. Doktor Finlays Journal ( Dr. Finlay's Casebook ) utspelar sig i den fiktiva skotska staden Tannochbrae i slutet av 1920-talet, där den skönlockige Finlay (Bill Simpson) driver läkarpraktik i Arden House tillsammans med den gamle, knarrige doktor Cameron (Andrew Cruickshank) och deras gemensamma hushållerska och receptionist den förnumstiga Janet (Barbara Mullen). Serien filmades mellan 1962 och 1971 och blev efter det även radioserie i England mellan 1970 och 1978. Doktor Finlays popularitet tog inte slut med det, utan en ny serie gjordes under 1990-talet. Den Finlay som

Dessa små illustrationer ur Svenskt Husmoderslexikon tål att graskas var och en för sig. Klicka på bilderna så får du se dem lite större. Och skulle det vara så att du tvekar över ditt hems skötsel, så får du en alldeles utomordentlig arbetsplanering här.

Idag, den 19 februari 2010, skulle kompositören, dirigenten och radiomannen Sten Frykberg fyllt 100 år. Han var bland annat dirigent för Helsingborgs symfoniorkester, chefdirigent för Göteborgssymfonikerna och ledde dessutom Radioorkestern under ett antal år. Han började sin radiobana redan 1948 med symfonimatinéer på söndagarna där han själv dirigerade och presenterade de musikstycken som spelades. Mest känd blev han väl ändå kanske för Musikradions Önskekonsert som han startade 1964 och som han ledde ända fram till sin död 1983. Kunnig, lågmäld och full av underfundig humor presenterade han allsköns musik för sina hängivna lyssnare. Jag var själv en av dem. Varje lördagsmorgon lyssnade jag på Önskekonserten och Sten Frykberg var en god ciceron, lots och navigatör i den musikaliska arkipelagen. Ofta gör man sig en bild av en radioröst. Man kopplar ett utseende till ett tonfall och när jag sedermera träffade Sten Frykberg i radions korridorer såg han ut exakt så som jag hade för

Via bloggen A Polarbears Tale hittade jag till tecknaren Luves galleri . En alldeles underbart begåvad människa. Penselföring, färgbehandling, fantasi. Jag kan inte låta bli att visa några av hennes bilder och länka till henne så att fler får se. Som presentation av sig själv skriver hon: i graduated from RISD this spring, majoring in illustration. i still have absolutely no idea what i want to do. except eat. and draw durpy little animals. mainly eat.

Jag har ett bra tag planerat att skiva ett inlägg om Tutanhkamon just idag, den 17 februari. På dagen 87 år sedan Howard Carter öppnade den unge faraonens sarkofag i Konungarnas dal i Egypten. Gravkammaren hittades redan 1922, men sarkofagens lock var fastlimmat, så det dröjde rätt länge innan de fick upp det. När det väl lossnade satt även farao fast. Hur de fick loss honom vill vi inte veta... Det visade sig dock att det var fler som kommit på idén att skriva om Tutankhamon idag. Bland andra har DN en artikel om att forskarna äntligen tror sig ha kommit på vad han dog av. Den tonårige farao var egentligen ganska sjuk. Hans föräldrar var syskon och dessförinnan hade det också förekommit en hel del inavel bland förfäderna. Han hade bl.a. skolios, klumpfot, puckelrygg och gomspalt. Men den egentliga dödsorsaken var malaria i kombination med sviter efter ett brutet, missbildat ben. De egyptiska hieroglyferna anger bara konsonanter, därför är det - vad jag förstår - godtyckl

När jag gick ut i slottsparken idag på lunchen fick jag ganska snart höra ett mjukt kuttrande i de täta buskarna. Ett kutterflöjtande som jag hört många gånger förut. Jag brukar kalla det scat song. Nu är ju scat song någonting helt annat, men för mig är det skatornas vårflöjtande - långt ifrån deras vanliga raspiga skrattande. Mjukt, följsamt. Riktigt vackert. Jag tycker om skator. Kloka och fräcka. Påhittiga och vackra. Den här eftertänksamma pratsången inifrån buskarna satte igång många tankar. Först kom jag att tänka på min barndoms sagobok Min Skattkammare , där ramsan Låna borr finns med. Så här låter den: Skatan gick på gatan skulle låna borr- -Vad ska du med borr? -Borra liten vagn. -Vad skall du med vagn? -Köra lite hö. -Vad skall du med hö? -Ge min lilla ko. -Vad skall du med ko? -Mjölka lite mjölk. -Vad ska du med mjölk? -Ysta lite ost. -Vad ska du med ost? -Ge vår lilla prost som predikar så vackert i vår lilla kyrka! Nu är väl inte den här ramsan så särdeles litt

Har lindarna formerat anfall mot slottet? Höjer de sina knuthamlade nävar mot skyn för att förbanna överheten? Eller står de parat för att buga och bocka när prinsen kommer på den vita hästen? Knuthamlad lindarmé.