Miras Mirakel

När skymningen började sänka sig över den occitanska trädgården, gick jag ett varv till med kameran för att försöka fånga några av alla de hundratals ljuspunkter som tänts och glimmade i nattmörkret. Jag vet inte vad det är med svaga, glimmade ljus i natten. Jag tycker det är så vackert. Hemlighetsfullt, trolskt. Jag är nästan beredd att använda ett av tidens lite uttjatade modeord: magiskt. Här och där bland buskar och planteringar porlade det av vatten. Törstiga växter fick sin dagliga (nattliga) dos fukt nu när solen inte gassade. Och tacksamma blad och jord sände upp mättade dofter i skymningen. Och när jag vandrade där med min kamera bland terrasser och gångar tänkte jag –En sån här trädgård vill jag ha. Fast vår franska trädgård bara är ett frimärke jämfört med denna och alldeles platt. Fast det skulle kanske, kanske gå att göra något spännande av våran lilla täppa nedan också… Det vackra hjulet är pumpen till vår brunn. Tänk ändå att ha en egen brunn med massor med vatten i dett

Vi besökte vännerna E och G för att få se deras fantastiska trädgård. Och jag måste säga att det var det mest makalösa jag någonsin sett. Varenda kvadratmeter är behandlad med eftertanke. Förutom alla växter finns här de mest makalösa dekorationer, lyktor, pryttlar, små intima rum att sitta i, terrasser, gångar, en oförliknelig pool, installationer och spännande ting. En trädgård gjord för timmar av upptäcktsfärd. Kameran gick varm och jag tog långt över 70 bilder. Det har varit mycket torrt i sommar, och det var dessutom inte mycket som blommade vid tiden för vårt besök, men jag kan tänka mig hur här ser ut på försommaren. Jag hoppas verkligen att vi får komma hit igen när allt är grönt och frodigt. Vilken oas, vilken uppfinningsrikedom, vilken fantasi. G tillbringar varenda ledig stund med att bygga den fantastiska trädgården, allt av saker han hittar och återanvänder. Guld! Tack snälla för att vi komma och titta! Ett inlägg till om trädgården i kvällsbelysning kommer.