Miras Mirakel

Tidigt på morgonen, nästan innan den lilla staden vaknat, tog jag min kamera och min hund och kavade iväg till Gripsholms slott , vars tinnar och torn vi sett på håll under natten. Jag har varit här förut, men det var gräsligt länge sedan – i ett annat liv känns det som, och jag kan inte påstå att jag mindes hur här såg ut. Tyvärr var slottet stängt för säsongen, så jag kunde inte komma in. Förresten var det för tidigt på dagen och jag hade ändå inte fått ta med hunden. Så vi gjorde en rundvandring och klev lite i parken istället. Men vänta nu… Vad är det här? Målade tegelstenar? Jahapp! Det visade sig att man i mitten av 1800-talet tyckte att vanligt tegel, och i synnerhet då en smula vittrat tegel som på Gustaf III teatertorn, inte var tillräckligt perfekt, så man putsade helt sonika tornet och målade på tegelstenar i stället. Men inte nog med det… Gripsholms slott har varit med om åtskilliga turer och vändor genom århundradena. Från Bo Jonsson Grips borg på 1300-talet

av Tahereh Mafi i översättning av Carina Jansson I en framtida (nutida) värld lever den 17-åriga Juliette. En värld härjad av krig och miljökatastrofer. Luften har blivit kall, solen skymd och vädret är inte alls som det borde vara. Juliette är farlig. Därför har hon satts på mentalsjukhus. Hela hennes tillvaro i cellen fylls av siffror. Hon räknar dagar, sekunder, ord, rörelser. Hon räknar och räknar för att inte bli galen på riktigt och hon skriver sina minnen från en annan tid i en liten bok som hon nogsamt gömmer efter varje gång. En dag får hon en cellkamrat. Den unge mannen Adam som hon (inte) minns från sin barndom. Plötsligt blommar hela hennes problematik upp på nytt. På ett svidande påtagligt sätt blir hon påmind om varför hon sitter där hon sitter. Alla hon rör vid dör. Alla som nuddar hennes bara hud dör. Hennes föräldrar lämnade bort henne i panik, efter att en liten pojke dött som hon bara försökte hindra från att ramla. Och nu, efter 265 dagar av isolering, önskar-l

Här kommer Miras bidrag till helgens bloggutmaning – Våra lampor! Jag börjar med en av alla lampor som far gjorde. Han gjorde dels sådana här trebenta, dels lampor med runda eller fyrkantiga klumpfötter. Mor snickrade möbler, far snickrade lampor. Skärmarna tillverkades av någon tant i Göteborg. Vill jag minnas… Taklampan i hallen. En variant på samma tema. Den kära jordgloben som jag köpte på Kenths och Arves antik i Lindholmen…  De söta pojkarna… Den (numer beryktade) takkronan i tornet. Hallampan. Vilken lampaffär som helst… Lyser hela natten. En av tre blyinfattade lampor som morfar gjorde. Nånsorts ljuskrona i lusthuset. Mormors och morfars lampa som hängde på Storängen. En av mina många, kära fotogenlampor. Strindbergslampan jag hittade i verkstan… Den lustiga mässingslampan vi köpte på den lustiga loppisen på gränsen mellan Frankrike och Italien. Art Deco-lampan jag fick av mor och far. När skärmen gav upp gjorde jag en ny av gamla sjökort. Saturnu

Efter en mysig kvällspromenad bland de gamla husen i den gamla staden, kryper vi till kojs i husbilen alldeles intill vattnet och med det stora slottet i fonden. Jag tror bestämt jag ska ta en tidig walk about runt Gripsholms slott när jag vaknar... Sov gott!

Vackra lyktor på Folkungabron i ett annars tomt och snålblåstkallt Nyköping. Lyktorna lär ska ha bekostats av Nordiska Kompaniets verkstäder , som låg i staden.

Lycklig och omtumlad av våryra har jag idag krupit runt på alla fyra vid en södervägg och stuckit objektivet i krokus och snödroppar. 14 grader varmt i mars! O fröjd!

Första husbilsturen för i år gick bland annat till Nyköping och eftersom jag redan, tillsammans med syster Ninna , tittat på Nyköpingshus , var det Ferdinand Bobergs paviljong för Konst- och industriutställningen i Norrköping 1906 som stod på besökslistan. Vi parkerade vid Nyköpingshus och traskade upp efter Nyköpingsån och där stod paviljongen. Mitt emot borgen. Boberg ritade villan för Nordiska Kompaniets utställning och det var redan från början tänkt att den efter utställningen skulle flyttas till Nyköping, där NK hade verkstäder, för att användas för de anställdas möten, fester och andra sammankomster. Under årens lopp har huset använts till många skiftande saker, bland annat har här både bedrivits dagis och rehabiliteringsverksamhet. Hundra år efter Konst- och industriutställningen, 2006, öppnades villan för allmänheten och här finns nu både café, utställningsverksamhet och festlokal. Sedan 2009 drivs verksamheten av NK-villans vänner .   Jag kan väl inte precis säga