En sommardag för ett par år sedan lyckades jag och syster Ninna ta oss in i gymnastiksalen på Dingle lantbruksskola. Jaja, jag vet att det heter Dinglegymnasiet nu, men för oss kommer det alltid att vara Dingle lantbruksskola, eller kort och gott bara Skolan. Vi har vuxit upp där. Lyckades ta oss in, förresten. Dörren stod öppen, det var bara att promenera in. I denna gamla gymnastiksal har man varit med om många äventyr. Sprungit upp och ner i trapporna, ut på läktaren, ner i källaren, upp på elevrummen högst upp. Haft gymnastik, badat bastu, varit på samkväm och juldans. Vaktmästaren som före dansen gick runt och täljde stearinljus på golvet för att haset skulle bli bättre. "Har du drömt om din käresta i natt, skall du mot ljuset le!" Man log. Trots att man bara var 11 år och ens käresta var lagårdsförmans äldste son. Gymnastiken såg inte likadan ut längre. Den var... ljus. Liksom... plastigare. Ribbstolarna var borta, och likaså plinten, bocken och hästen. Det som fanns
