Gårdagens utflykt gick i gäckande ljus och duggregn åter till Bergianska trädgården norr om Stockholm. Denna gång för att besöka det hemlighetsfulla tornet vid Brunnsvikens kant. På vägen dit, som går över fält, ängar och lundar, kunde jag inte låta bli att vända objektivet i backen. Min stora kärlek när det gäller klorofyll är ju, som ni väl förstått vid det här laget, vår vilda flora... I en lund alldeles vid strandkanten växte den här ljuva lilla Buskstjärnblomman , (Stellaria holostea) som jag faktiskt inte sett förut, mej veterligt. Bara dess lilla släkting Grässtjärnblomman (Stellaria graminea). Som en uppstickare bland allt gräs fanns också Vitplister , (Lamium album). Vacker om man ger sej tid att titta efter. Förgätmigej som en matta av blåelse. Efter att ha kollat i Den virtuella floran , inser jag att det finns en mängd olika förgätmigejer och jag kollade inte denna tillräckligt noggrannt för att se om den hade utstående krokhår på blomfodret eller inte... Sor