Miras Mirakel

Lovade bloggvännen Annika att lägga ut mitt förslag på omslag till hennes senaste bok, Rum 129 , och så här ser det ut. Ja... Fortsatt God Nyårsafton!

Jag önskar er alla ett ljust, fint och gott 2011 och detta passar jag på att göra med ett par små nyårskort ut mina svärföräldrars digra vykortssamling; en vy över Stockholm och ett franskt Bonne Année från den tid då Musse ännu inte var Musse. Passar bra! Vi ses nästa år!

Ett alldeles ypperligt sätt att avsluta året på och dessutom tillförsäkra sig om många ljuva stunder nästa år, är att gå till Edvard Anderssons växthus i Bergianska trädgården norr om Stockholm och köpa sig ett årskort. Recept: Man tager sig en god vän, en gråmulen och frysig eftermiddag, gott om plats på minneskortet, morotskaka i hågen och träder in. Inträde för ett besök kostar 50 kronor. Årskortet kostar 150 kronor. Går jag dit fler än tre gånger om året? Ja! Kommer jag att tjäna in årskortet? Sedan ägnar man sig åt ivrigt kravlande med kamerorna, insupande av balsamiska dofter, lärda botaniska diskussioner blandat med hejdlöst fabulerande. Vilket som är vilket vet man oftast inte förrän efteråt. Gå i ett växthus med en trädgårdsmästare kan ha sina sidor… Tycke och smak kan också dryftas. Somliga tyckte om denna, andra gjorde det inte. Amaryllisen alltså. Någon sorts flaskborstblomma. För den mer lärda benämningen kolla här ! Men det ljuvligaste av det lju

Kungligt slottsjellon.

För exakt ett år sedan antog jag en utmaning från Eli på Femtiotalsjakten ; Visa dina fem bästa inlägg från året som gått. Jag nappade. Det var svårt men roligt. Som ett avslut på bloggåret och som en liten resumé. Fast jag kunde inte välja bara fem, så det blev sju . Så jag gör samma sak i år. Sju favoritinlägg från sju olika kategorier: Arkitektur , Bohuslän , Essentiellt , Färg , Gamla hus , Söders höjder och Vattenkraft . Om det är någon av mina bloggvänner som har lust att anta det som en utmaning, så gör gärna det! Jag länkar från den här sidan! Så. Då börjar jag! Bästa Arkitektur: Jag kan inte hur jag än vänder och vrider mig komma ifrån Stockholms stadshus och mina besök där. I september besökte jag stadshustornet, och det var en mäktig om än något andfådd upplevelse. Bästa Bohuslän: I början av mars, innan våren orkat komma och snödis och dimma stod tätt runt knuten, tog jag mig för att försöka scanna in mina gamla diabilder. Resultatet blev uschli

Musik: Allan Pettersson, symfomi nr 7, sista satsen.

Jag önskar alla mina kära bloggvänner och trogna läsare en riktigt God Jul med frid, värme och gemenskap bortom all stress. Tusen tankar och julkramar till er alla!

Nej. Det blev inte någon röd måne för mig denna den kortaste av årets dagar. Trots att jag gick upp i tid och hade en bra utkiksplats. Himlen var svullen och blygrå i nordväst. Däremot slank solen igenom molntäcket alldeles vid horisonten i ett ögonblick och undersidan av molnen färgades klart röda. Det fick duga som kompensation och ikväll klockan 23.38 inträffar vintersolståndet . Nu så... Nu börjar det ordna upp sig! Och tänka sig... Granen är nästan rak ...

Det finns en sak som är så gott som säker i Miras tillvaro; klockan 20.00 varje måndag sitter jag fastnitad i soffan för att se Vetenskapens värld. I går kväll var inget undantag. Och jag blev sittande som paralyserad. Stickningen sjönk ner i knät, ögonen vidgades och jag tror till och med att jag lutade mig framåt. Att brittiska BBC FOUR alltid varit duktiga på natur- och vetenskapsprogram är väl en gammal sanning och de har nu återigen bevisat det. Den nästan en timme långa filmen " The Secret Life of Chaos " beskriver hur naturen, i stort som smått, på ett förunderligt sätt lyckas bringa reda i kaos och göra något outsägligt vackert av helt döda och könlösa material och företeelser. Och detta gäller det mesta; Från stoftmassorna efter Big Bang via sand, moln, fluktuationerna på börsen, djurens fläckar, vågor, blomkålshuvuden till väder, trädgrenar och till och med vi själva. Tvärt emot termodynamikens andra lag. Professor Jim Al-Khalili berättar på ett intressant och

Vad passar bättre denna den mörkaste av årets veckor än att avsluta min färgkavalkad med den sjätte och sista av elementarfärgerna; den ickekulörta färgen svart. Eller färg förresten… svart är total brist på eller fullständig absorption av ljus. Den svarta färgen suger åt sig allt och reflekterar… noll. Ändå är det väl få färger som sätter igång så många tankegångar och associationer som svart. Svart associeras med mystik, sorg, skräck, tomhet, avgrund, spänning och hål. Svarta hål. Men svart kan också vara sofistikerat och elegant. Ett tag på 80-talet skulle alla möbler vara svarta och jag vet att jag även köpte svart porslin och efter stor tvekan – svarta ljus. Fortfarande kan jag komma på mig själv med att spotta tre gånger om jag ser en svart katt springa över vägen och det finns väl knappast några djur som är så dolska som svarta kattdjur. Vad som helst kan dölja sig i det svarta därute och en del av oss lider också av en präktig mörkrädsla. Alla ljud förstoras