Världsarvet Røros
På väg mot Sverige. Klockan börjar bli kväll. Och där ligger Røros. –Kan vi inte stanna till? ropar jag.
In med husbilen bland de smala gatorna. Och så öppnar sig en guldgruva. Eller ska vi säga… koppargruva. Jag visste ingenting om Røros.
Det kan ha både för- och nackdelar att komma helt opåläst och oförberedd till en plats. Fördelen är att man tittar på “fel” saker. Sådant som inte är världsbekant eller känt eller redan turisttillrättalagt. Nackdelen är att man tittar på “fel” saker.
Eftersom jag inte visste särskilt mycket om Røros, (brist i min utbildning?) blev det som så att jag tittade på arkitekturen, de vackra husen, kyrkan… portar. När jag skulle tittat på Røros som en bruksort.
Man fann koppar i trakten i mitten av 1500-talet. Fyndigheterna var så rika att gruvdrift i stor skala drogs igång och hyttan förlades till Røros, eftersom här fanns tillgång till vattenkraft.
Arbetsfolk kom från alla håll och den lilla staden började växa upp efter ett gatunät som fortfarande finns kvar. Svenskarna var här och brände ner och bar sig illa åt i början av 1700-talet, men staden byggdes upp igen.
Kyrkan stod klar 1784 och byggdes under Røros absoluta guldålder.
Røros blev utnämnt till Världsarv 1980.
Medan jag läst på om Røros har jag hittat ett antal mycket intressanta hemsidor som jag gärna hänvisar till, dels Bergsstaden Røros och dels Verdensarven Røros. På Verdensarven Røros finns en samling mycket intressanta och välgjorda filmer som jag rekommenderar.
Hos Wikipedia fann jag också den norske konstnären Harald Sohlberg (1869 – 1935), som gärna målade motiv från Røros. Vilka bilder! Gillar!
Så trots att jag inte hann med att se kobberverket och smelthytta så blev besöket i Røros mycket givande. Inte minst så här i efterhand…
Och naturligtvis fann jag mig ett stiligt Jellon i Røros.
Röros är så förtjusande! Roligt att återse det genom din lins. Vilken resa ni gjort. Tack för fina bilder!
SvaraRaderaVar ni in i kyrkan? Mina föräldrar besökte Röros någon gång på 1960-talet (tror jag) och kom bl.a. hem med fantastiskt vackra interiörfoton från kyrkan. Jag blev alldeles betagen. Tyvärr är jag för höjdrädd för att besöka grannlandet. :o(
SvaraRaderaJag skulle bara ligga darrande på bilgolvet. ;o)
Nora: Varsågod! :-)
SvaraRaderaAnnica: Nej, vi var aldrig in i kyrkan. Klockan var mycket och den var stängd. Ja, det kanske kan vara svårt att åka bil i Norge och vara höjdrädd. Men båt då? I havsnivå hela tiden och titta upp på finheterna? Hurtigruta?
Tyvärr är jag ingen sjöman heller... Jag är nog helt hopplös. Bästa väninnan ska försöka sig på Hurtigruta nästa månad - trots att hon inte heller är något sjömansämne.
SvaraRaderaDet är så härligt att följa dig på dina resor,underbara bilder.
SvaraRaderaJag kände inte heller till Röros förrän helt nyligen i samband med att jag sålde en samling gamla norska vykort.
SvaraRaderaDet är ett givet resmål framledes när vi har ett rullande hus.
Skaffaren: Uppdykandet av norska vykort på din blogg samtidigt som mina Norgereportage var en händelse som såg ut som en tanke! Rullhus tror jag du skulle gilla!
SvaraRadera