Engelsbergs bruk - herrgården
En plats som stått på min önskelista över resmål ett tag är Engelsbergs bruk, världsarvsbruket utanför Fagersta i Västmanland. När vi nu kom farande norrifrån genom Bergslagen, hampade det sig rätt bra att vi stannade till här och tittade lite. Luften var kvav, molnen skockade sig i åskdigra sjok, men ingen lättnad i form av bombardemang kom.
Bruket anlades 1681 av häradshövding Per Larsson, senare adlad Gyllenhöök. Gyllenhöök och hans son utvecklade bruket så att det i början av 1700-talet bestod av tre hyttor, tre hammarsmedjor, en såg och en vattenkvarn.
Sonen Gyllenhöök sålde Engelsberg 1728 till en familj Söderhielm, som moderniserade bruket ytterligare. Herrgården byggdes 1746 och ersatte därmed en äldre mangårdsbyggnad.
Under 1800-talet ägdes Engelsberg av familjen Timm som styrde bruket från 1825 till 1916. Bruket är i stort sett bevarat så som det såg ut efter den allra sista ombyggnaden 1870.
De här två runda byggnaderna är särskilt fascinerande. Det ena är ståndsmässigt nog och har framlevt sin tillvaro som lusthus, det andra däremot lär ska ha använts som… dass. Båda är byggda i det för Bergslagen så typiska slaggteglet.
Generalkonsul Axel Ax:son Johnson köpte sedermera bruket 1916 och lät det ingå i Avesta Jernverks förvaltning. Tre år senare lades bruket ner.
Engelsbergs bruk ägs fortfarande av familjen Ax:son Johnson genom Nordstjernan AB. På 1970-talet restaurerades bruket med hjälp av Riksantikvarieämbetet.
Vid bruket finns herrgård, park, brukskontor, arbetarbostäder och industribyggnader. Engelsberg är det enda bruk i Sverige som har kvar både byggnader och det mesta av sin tekniska utrustning och det infördes därför på UNESCO:s världsarvslista 1993.
Men det som lockade mig allra mest på den här platsen var den gamla mulltimmerhyttan. Själva förutsättningen för herrgårdens existens…
På Engelsberg kan man verkligen höra historiens vingslag. Jag minns att under tiden vi gick runt där, en underbar höstdag 2004, så talade vi om hur hårt och slitsamt livet måste ha varit för människorna som kämpade långa, tunga dagar i både hetta och kyla och försökte få ihop till livets nödtorft. Om ens det.
SvaraRaderaMan upplevde kanske deras hårda livsvillkor extra starkt eftersom miljörerna är så intakta. Vi strosade omkring länge på det vackra området och tog många bilder. En oförglömlig dag.
Tack för de vackra fotografierna!
SvaraRaderaAnnica: Du har så rätt. Slitigt, bedrövligt, hierarkiskt och smutsigt. Men jag hoppas att det fanns yrkesstolthet någonstans. Annars vet jag inte hur jag ska kunna rättfärdiga min kärlek till de här miljöerna.
SvaraRaderaStig Henriksson: Välkommen hit! Roligt att du tycker om mina bilder!