måndag 29 augusti 2011

Man ställer ut barncyklar...



Alltsomoftast när man åker omkring i svenska villaområden så får man syn på små cyklar som står utefter vägkanten. Halvvägs ute på asfalten står små övergivna trehjulingar och ser ut som om de nyss blivit lämnade och strax ska tas i bruk igen av någon liten levnadsglad knorvel.

Trehjulingarna är ett tecken. En vädjan om att de som åker förbi i sina bilar ska sänka hastigheten en smula. Men de allra flesta kör förbi utan att ta den minsta notis om oroliga föräldrars önskemål. 50, 60 ibland 70 km/t på 30-sträcka.

Varför?

Har folk så bråttom nu för tiden att de inte kan ta hänsyn till hastighetsgränser? Tänker ingen längre än näsan räcker?

Gång på gång läser man insändare i tidningarna om nästanolyckor och oroliga föräldrar som lånar hastighetskamera av NTF för att fotografera sina fortkörande grannar. För det är ju oftast så det är. Det är föräldrarna lite längre bort på gatan som har bråttom hem till sina egna barn eller till jobbet eller till träningen och ibland ser man dem komma farande som blådårar med en unge eller två i baksätet.

Hur tänker de? Tänker de alls?

Vart tog den gamla devisen Ansvar - Omdöme - Hänsyn vägen?

På kommunen säger de att det är polisen som ska kolla att hastighetsgränserna hålls och polisen säger att de inte hinner och att det är kommunen som bestämmer hastighetsgränserna. Och frågar man kommunen om gupp så säger de att -Näe... det blir för dyrt och förresten kan man väl inte sätta upp hinder i folks väg och hur ska det gå för snöröjningen? -Information! säger de på kommunen! Vi ska lösa problemet med Information! Vi talar bara om för folk att Så får du väl inte köra! Och då gör dom väl inte det?

Och medan kommunen funderar på sin Information! och polisen jobbar på att få mera tid, så sätter folk ut små barncyklar i vägkanten för att vädja till sina grannar och medmänniskor att inte köra så fort förbi deras barn...


5 kommentarer:

  1. Bedrövligt är ordet. Tyvärr är det ofta så att ansvariga inte får "ändan ur vagnen" förrän det hänt en olycka. Och de allra mest ansvariga - alla fortkörare - vad tänker de på/med? Kopplas hjärnan ur i samma stund som de vrider om tändningsnyckeln?

    SvaraRadera
  2. Jag ser också detta fenomen ibland.
    Det som slagit mig är att den dagen en riktig parvel ger sig ut på vägen så har bilförarna vant sig vid att barncyklar står halvvägs ut i gatan. Vad händer då?

    SvaraRadera
  3. Annica: Varför ska det behöva vara så? I bilens lilla skyddande bubbla tror man sig odödlig och oantastlig...

    Skaffaren: Törs inte tänka på det...

    SvaraRadera
  4. Som alltid är det så - myndigheter och beslutsfattare ligger många steg efter verkligheten. Tur att det finns idérika föräldrar. /SA

    SvaraRadera
  5. sasfoto: Vad är det man säger... Nöden är uppfinningarnas moder.

    SvaraRadera

Det är alltid lika spännande att få veta vad någon tycker. Markera Namn/URL om du inte har något Google- eller Bloggerkonto. Har du ingen URL så räcker det att fylla i namn. Eller alias. Du kan vara anonym också om du vill.