Mulltimmerhyttan i Engelsberg

Masugnar har använts i Bergslagen ända sedan 1200-talet då man började framställa järn ur bergmalm istället för sjö- eller myrmalm.

Masugnen är en stående ugn med ett invändigt schakt på flera meters höjd. Innerst finns en pipa av natursten, utanför den en mur av grövre sten och runt alltihop en timmerkista. Mellan yttermuren och timmerkistan finns en tätning av jord och sand (mull) därav namnet mulltimmerytta.

I botten blåstes luft in från vattendrivna bälgar och där plockades också malm och slagg ut. För att få kraft till bälgarna byggdes hyttorna vid vattendrag. Den här typen av masugnar användes ända fram till mitten av 1800-talet.

När vi kom fram till hyttan sprang vi rakt på en visning som tyvärr redan pågått en halvtimme och som dessutom var den sista för dagen, därför fick jag aldrig se hyttans innandöme. Däremot kunde jag sticka in näsan och se det stora vattenhjulet, som var igång. Det är förresten speciellt för Engelsberg, att vattenhjul, kross, blåsmaskin och hammare fortfarande fungerar.

Dammarna på baksidan av hyttan. Kolla förresten den här bilden, som är tagen någon gång runt 1920 och som jag hittade hos Riksantikvarieämbetets Kulturmiljöbild när jag sökte fakta om Engelsberg. Vilken vacker bild! Och vilken guldgruva Kulturmiljöbild är…

Intressanta mellanhavanden mellan hytta och rostugn.

I rostugnen rostades malmen (hettades upp) så att icke önskvärda ämnen kunde avlägsnas. Kan metallpipan månne vara en överföring av masugnsgas för värmning av rostugnen?

Rostugnens malmbana…

Och masugnens kolbana.

Malmen till hyttan kom från de olika gruvorna i Bergslagen och träkolet, som gick åt i stora mängder för att hetta upp malmen, kom från skogarna runt om Engelsberg. Just detta, att trä och träkol var så viktigt för järnhanteringen på den här tiden, gjorde att man började bygga sina hus av ett helt annat material…  som man dessutom började få rätt gott om…