Mina gröna glas
När jag var sju, åtta år fick jag följa med mina föräldrar på en resa. På tillbakavägen åkte vi genom glasriket i Småland.
Vid det lilla glasbruket Gullaskruf stannade vi till. Det skulle köpas glas.
Som jag minns det fick jag vara med och välja. Sedan dess har jag alltid älskat de här gröna glasen och faten. De Gullaskrufsgröna.
Glasen på de tre översta bilderna heter Lyra är formgivna av Kjell Blomberg 1959. Den kupade formen gör dem sköna att hålla i handen och den utvikta kanten passar munnen perfekt.
De här glasen vet jag inte vad de heter. Det stora är lite tjockare och ganska stadigt, medan det mindre är så tunt med en svagt inåtlutande kant. Vackert.
Vinglaset nedan vet jag heller ingenting om. Stort och generöst är det och vackert i sin form. Eller är det tänkt att dricka öl ur? Någon som vet?
Lyra har jag fyra x tre av, vinglasen sex och likaså de stora och små raka glasen.
Jag aktar dem som ögat.
Sedan är det Vineta. Också de fomgivna av Kjell Blomberg. 1962. Där har jag sex av vardera de små och de större faten och fyra av mellanstorleken. Till det har jag själv köpt till ett stort fat.
Jag älskar mina gröna Gullaskrufsglas!
Så fina! Man ser verkligen tunnheten i det tunna. Jättefina foton. Får jag gå kurs hos dig? :-)
SvaraRaderaDina glas skimrar som vårskir grönska. Jag förstår att du vårdar dem ömt. De är så fina.
SvaraRaderaJag var också till Glasrike med mina föräldrar när jag var barn. Vi besökte flera glasbruk, Gullaskruf, Kosta, Orrefors, m fl. Jag var så fascinerad av hela glastillverkningen att mor och far bokstavligen fick dra mig därifrån.
Tyvärr vet jag inte vad som kan vara galet med "följarfunktionen". Dessutom är jag inte den bästa "felsökerskan" när det gäller datorer. ;-) Hoppas att du vill prova igen.
Lyra-glasen är fina. Jag gillar den svängda kanten.
SvaraRaderaDet är märkligt med glas... Nu när vi hade auktionsfirman hemma i föräldrahuset för att ge oss tips, hojtade de till vid en "ful-elegant" båtliknande glasskål, som de genast angav designern till. Utropspris 4000:- för något jag lika gärna skulle råkat slänga i deponikontainern.
Så snygga, kul att du har dem kvar, den understa Vinetta har jag, gillar den gröna färgen. Som barn fick jag också åka runt bland glasriket, så mycket fint det var att se.
SvaraRaderaNoras paraply: Tack! Hm. Jag tror inte jag är något vidare till pedagog...
SvaraRaderaAnta Snaque: Jag hoppas att det även idag händer att barn blir så där fascinerade av något hantverk. Så det inte bara är wild kids och Skara sommarland som gäller...
Karin på FOX: Ja, det är märkligt vad som kommer i ropet. Om formgivaren blir ett "namn" eller blir bortglömd och kastad i deponicontainern. Sedan kan det ju ha med tycke och smak att göra också. Men ibland undrar jag...
Randiga Tråden: Vinet finns tydligen både i klarglas och rott också. Men nog tycker jag att den gröna är vackrast. Råkar jag snubbla över flera så köper jag. Min syster hittade två mellanstora fat åt mig förra året.
Wow! Vilka bilder!!! !!
SvaraRaderaDet är så himla behagligt med grönt glas. Minns att vi hade gröna stora tekoppar när jag var liten, teet smakade alltid så gott ur dem. Och mamma hade senare gröna assietter som vi alltid brukade äta landgång och smörgåstårta på; visst blir väl alltid skaldjur som vackrast på grönt glas?? :-)
IET: Var har jag hört strofen "Rött vin i gröna glas"? Skaldjur... En lite skaldjursentré i de minsta skålarna. Vilken utmärkt idé!
SvaraRadera