Örbyhus - parken och orangeriet

När man kommer från den gamla Kopparporten upp genom parken mot Örbyhus slott så visar det sig bara i små skygga glimtar; en liten bit av tornet, en del av en flygel, ett stycke av Gråmuren.

Det är först när man närmar sig slottet från sjön som det visar sig i all sin prakt. Som om det skyddade sig. Vände ansiktet mot vattnet. Parken ligger inte framför slottet, utan liksom vid sidan av.

Parken anlades på 1600-talet efter ritningar av Simon de la Vallée. Innan dess fanns här inget annat än sumpmarker och sly, men tack vare landhöjningen vanns mark som kunde odlas och förskönas till en ståndsmässig park.



När greve Eugène von Rosen renoverade slottet i början av 1900-talet fick parken sitt nuvarande utseende. Arkitekt den här gången var Lars Israel Wahlman, han med Engelbrektskyrkan i Stockholm och Cedergrenska tornet i Stocksund.





Den gamla vaktstugan och dess trädgård. Vackert, lugnt. Här ville jag slå mig ner och lyssna till sommarljuden. Bin och humlor, tornseglare, människor på avstånd.




Den här eken var så ålderdomlig att den var i behov av krycka.



Orangeriet byggdes på 1820-talet efter ritningar av C. C. Gjörwell. Här förvarades sådana exotiska växter som inte tålde det svenska klimatet. Idag används orangeriet för konserter, fester och utställningar.




Läs mer om Örbyhus på Slottsguiden

Länk till fina, gamla vykort från Örbyhus