Engelbrektskyrkan - fåglarna i Brudgången

Längst nere i väster ger sig Engelbrektskyrkan av lite grann. Avslutar sitt långhus och bullar ut i någon sorts arkad, veranda, loftgång...



Härnerifrån kommer brudparen på sin väg uppför altargången. Men är man inte här för att gifta sig, så kan man slå sig ner en stund och titta på de medeltidslika takmålningarna av Filip Månsson. Fåglarna.




Det är nästan att man missar den här arkitektoniska lilla pärlan när man besöker kyrkan. Här verkar det som om Lars Israel Wahlman och Filip Månsson har haft riktigt, riktigt roligt.



Mitt i ett av valven välver sig Vintergatan. Och precis som jag trodde, så svingar sig fåglar runt högt där uppe på himlavalvet. En papegoja, en gök, en härfågel och någonsorts örn. Eller är det en kråka?



Den här gången - eller portiken som Wahlman ville kalla den - är ett helt otroligt rum. Ljuset silas genom de kullriga, munblåsta glasen. Utanför klänger en rosenbuske. Reflexerna från solen, molnen och rosenbladens glansdagrar fladdrar över de stenbundna rankorna och fåglarna, så att man - om man kikar i ögonvrån - nästan kan se dem röra på sig.





Det kvittrar här inne. Kvirrar och burras fjädrar. Knäpps med små näbbar. Sisas. Men när du spänner blicken i dem så sitter de dyr still. Månssons fåglar. Men tro dem inte.



De har öppnat burens lås, och nästa gång du kommer hit...



Så är de borta.