onsdag 2 februari 2011

Celtic art…

…eller hur det kan komma sig att man blir tokig i en hel kultur.

51N9ZkSaewL._SS500_

Det började någon gång 1975 eller 76 med att jag spankulerade omkring i Hagakvarteren i Göteborg och av en händelse druttlade in i en liten skivaffär. Det var där jag hittade en skiva med gruppen som jag skulle komma att följa under många år efter det. Jag såg omslaget, fann vissa likheter med min egen apparation, och bad att få lyssna på plattan. Och frös fullkomligt fast. Det här var min musik!

Den irländska gruppen Clannad.

celtic art

Min omgivning kunde inte annat än märka min besatthet av Den Gröna Ön och dess kultur och 1980 fick jag den här boken. Det var då det bröt ut fullständigt…

_DSC1107b

Boken var full av teckningar och konstruktioner ur framför allt Book of Kells och jag kunde inte hålla fingrarna i styr. Jag började brodera…

horsemen

_DSC1108b

_DSC1110b

_DSC1111b

Det roliga var att jag drog med mig min vän CG i broderandet och där satt vi vid varsin aftonlampa och trädde nål. Inga mönster var för komplicerade och han blev nästan ännu mer biten än jag…

_DSC1113b

birds



I början på 1990-talet fick jag även möjlighet att få åka till Irland, ön där klimatet är milt, men vädret växlar så snabbt att en fotograf inte hinner ställa in bländaren.

Behöver jag säga att jag kände mig som hemma?


IMGl_0005

Och i Dublin fick jag se originalet. Book of Kells på The Trinity College.

IMGl_0006

IMGl_0008

IMGl_0009

IMGl_0007

Örnen här ovan, en symbol för evangelisten Johannes ur Book of Kells, broderade jag till min syster. Det märkliga är att jag faktiskt gav bort allt jag gjorde, så jag har fått skramla ihop de bilder jag har med här. Men vurmen håller i sig. Även om jag - i alla fall för tillfället – slutat brodera.

I den lilla orten Dingle (!) på sydvästra Irland köpte jag ett ljuvligt garn. Och kunde inte låta bli att ge mig på att försöka sticka ett mönster.

_DSC1129t

Så kan det gå…

23 kommentarer:

  1. Irländarna har gjort mycket fin musik. Det är ett poetiskt folk.
    Väldigt vackra arbeten du har gjort.
    Du har många strängar på din lyra :)
    Man kan se gamla keltiska kors på kyrkogårdarna ibland.
    Har aldrig varit på Irland, men min bror var där och tyckte väldigt mycket om Irland.
    Eivor

    SvaraRadera
  2. Eivor: Ja, poetiska men samtidigt väldigt... osentimentala. I allafall idag. Se till att ta dig dit någon gång! Jag skulle verkligen vilja komma dit igen.

    SvaraRadera
  3. Vill också. Just nu ser det ut som om det skulle förbli en dröm.
    För övrigt letar jag efter örnen...

    SvaraRadera
  4. Ninna: Den kan ju inte ha flugit så långt... Med dom vingarna.

    SvaraRadera
  5. Trevligt att läsa. Hela tunikan är ju väldans fin, inte bara broderierna som ju förhöjer! Galgen mmm...

    Själv brukade jag lyssna på irländsk musik på Tre backar, Tegnérgatan sthlm var det visst.

    SvaraRadera
  6. Oj vad det här inlägget kom lagom! Irland är för alltid i mitt hjärta sen jag vandrade där på 70-talet. Book of Kells såg jag. Jag började inte brodera, utan gick igång på bokstäverna. I flera år höll jag på i lite barnslig stil.

    Nu har jag ett bra tag känt ett trängande behov att brodera. Det är inget jag är bra på - jag är för otålig och slarvig. Men så igår köpte jag mig nålar och en broderi-ring och började testa sömmar lite huller om buller i yllegarn. Och jag har försökt hur många gånger som helst att skissa på drakslingor och knutar, men det är inte det lättaste. Yes, det här är precis vad jag behövde. Nu beställer jag boken bums!

    SvaraRadera
  7. Så fint att du tar upp Clannad. Ibland tror jag att jag är ensam i Sverige om att älska dem!

    SvaraRadera
  8. Ja, Irland känns hemma. Min mormor var född där. Fast hon flyttade till Norge när hon var 6.
    Jag vet också en CG som broderade keltiska mönster på skjortor... Kanske är det samme?

    Fina broderier och UNDERBAR bild där dimman sveper in! Det där är nåt jag behöver... Kul!

    SvaraRadera
  9. Aha!
    Ännu en människa med smak för det bästa. Jag är mycket förtjust i Skottland och Irland.
    Det var som att "komma hem". Vänstertrafik är inga problem.
    Min Harris Tweed-kavaj är min stolthet.
    Nästa gång tar jag med mig kameran.

    SvaraRadera
  10. Usch och fy på dig! Jag som har bott och jobbat i Dublin i över ett års tid får ju stark "hemlängtan" av att läsa inlägg som detta. Nu var det ett par år sedan jag var där sist, så det är väl dags för en resa snart igen.

    SvaraRadera
  11. Åh, vad jag känner igen mig! Jag har blivit blixtförälskad i mycket genom åren - musikstycken, konst- och hantverk, opaler, fyrar, Palladios arkitektur, m m, m m. Och de flesta förälskelserna håller i sig än. Det är jag glad för.

    Jag gillar också irländsk musik och att se och höra den irländska trumman bodhrán spelas av flyhänta, skickliga musiker är en sann njutning.
    Och så drömmer jag om Skottland och Irland.

    SvaraRadera
  12. Vilket otroligt arbete! *störtimpad* Om det finns något sådant som tidigare liv så bodde jag nog på en liten blåsig ö utanför Irlands västkust. Dragningen dit är enorm, trots att jag inte varit där än. I detta livet.

    Så många svenskar verkar känna samma dragning, till både musiken, konsten, naturen och folket. Har vi månne mer gemensam historia med irländarna än vi vet om?

    SvaraRadera
  13. Jag har förresten en musmatta med motiv från Book of Kells, som är så trasig att den rispar handen. Men jag vägrar göra mig av med den!

    SvaraRadera
  14. Viola: Jag gjorde flera sådana. Klänningar och skjortor, med eller utan broderier... Galgen är gammal och plasten alldeles styv.

    Karin: Mhm. Bokstäverna råka de illa ut för min del också. Jag undrar hur många mer eller mindre oläsliga brev som blev skrivna med dem... Kul med boken! Du måste berätta vad det blev sedan...

    Slottsträdgårdsmästaren: Trodde du? När jag finns?!

    Jessica: Nämmen! Irländsk mormor! Det kan bara finnas en CG som broderat irländska mönster på skjortor! Det måste vara samma! Var, hur och när?

    Skaffaren: :) Älskar också Tweed! Kolla här får du se! http://mirasmirakel.blogspot.com/2009/01/trad-och-gren-blad-och-sten.html Hur kunde du åka dit utan kamera???

    Staffan H: Fy på mig? Det är bara att boka! :)

    Anta S: Så då har vi något gemensamt!!!

    Nora: Hehe! Visst kommer du från en blåsig, irländsk ö... eller?! Går det inte att få tag på ena ny musamatta?

    SvaraRadera
  15. Det var i Nora på 70-talets slut. Min pappa bodde där och han kände CG och hans bror M. Jag var där en del i deras hus. Jag har foton där vi dansar folkdans.
    Ja, det måste vara samma!

    SvaraRadera
  16. Jessica: Naturligtvis. Kanske vi sågs där du och jag också!!! Flera gånger har jag firat midsommar på Udden!!!

    SvaraRadera
  17. Ja, tänk om! Jag var i deras hus där vid vattentornet. Världen ÄR liten.
    Vem vet, vi kanske setts på Irland rent av? Jag var där också på mitten av 70-talet, och senare med.

    SvaraRadera
  18. Jessica: Världen är i sanning liten. :)

    SvaraRadera
  19. Mira, hur kunde jag missa att kommentera dina fantastiskt fina broderier? Jag skyller det på att jag blev så fängslad av hela inlägget och verkligen kände igen mig i det där att "falla" för något.

    SvaraRadera
  20. Vilka sällsamt vackra broderier! Jag är mycket svag för det iriska och keltiska. Mina föräldrar träffades på resande fot på Irland, jag vill tro att det har påverkat min läggning. Den första utlandsresa jag gjorde på egen hand efter studenten, gick till den gröna ön. Och när jag längtar dit brukar jag spela Carrickfergus med Van Morrison, den har en av de vackraste och sorgligaste texter jag känner.

    http://www.youtube.com/watch?v=bSngcH-TVWU

    SvaraRadera
  21. Anta S: :) Nu rodnar jag igen...

    Skogvaktaren: Självklart har det påverkat din läggning! Van Morrisons röst passar utmärkt till den sorgliga texten.

    SvaraRadera
  22. Nu har jag kollat.
    Fresterska där ;-)

    SvaraRadera
  23. Skaffaren: Trodde väl det...

    SvaraRadera

Det är alltid lika spännande att få veta vad någon tycker. Markera Namn/URL om du inte har något Google- eller Bloggerkonto. Har du ingen URL så räcker det att fylla i namn. Eller alias. Du kan vara anonym också om du vill.