Sång efter skördeanden

Erik Axel Karlfeldt, Carl Larsson 1918.

Här dansar Fridolin,
han är full av det söta vin,
av sin vetåkers frukt, sina bärmarkers saft,
av den vinande valsmelodin.
Se, med livrockens väldiga skört på sin arm
hur han dansar var flicka på balen varm,
tills hon lutar — lik vallmon på slokande skaft
— så lycksaligen matt mot hans barm.

Här dansar Fridolin,
han är full av minnenas vin.
Här hugsvalades far och farfar en gång
av den surrande bondviolin.
Men nu soven I, gamle, i högtidens natt,
och den hand, som gned strängarna då, är nu matt,
och ert liv samt er tid är en susande sång,
som har toner av sucksamt och glatt.

Men här dansar Fridolin!
Sen er son, han är stark, han är fin,
och han talar med bönder på böndernas sätt
men med lärde män på latin.
Och hans lie går skarp i er nyodlings gull,
och han fröjdas som I, när hans loge står full,
och han lyfter sin mö som en man av er ätt
högt mot höstmånens röda kastrull.

Erik Axel Karlfeldt, ur Fridolins visor och andra dikter, 1898.

Erik Axel Karlfeldt föddes i Tolvmansgården i Karlbo,
Folkärna socken, den 20 juli 1864.
Studentexamen i Västerås 1885.
Fil. hedersdoktor i Uppsala 1917.
Svenska Akademiens sekreterare 1913.
Nobelpriset 1931.
Död den 8 april 1931.
Erik Axel Karlfeldts grav finns på Folkärna kyrkogård.

Diktsamlingar:
Vildmarks- och kärleksvisor, 1895
Fridolins visor, 1898
Fridolins lustgård och Dalmålningar på rim, 1901
Flora och Pomona, 1906
Flora och Bellona, 1918
Hösthorn, 1927

Bild, text och fakta: Projekt Runeberg


Skördefolk i Bohuslän, Carsten Hvistendahl.

Den här dikten är för mig för alltid förknippad med Far.
Det var vad man sade om honom: "...han talar med bönder på böndernas sätt men med lärde män på latin."

Men: "...nu soven I, gamle, i högtidens natt, och den hand, som gned strängarna då, är nu matt, och ert liv samt er tid är en susande sång, som har toner av sucksamt och glatt."

Tavlan av Hvistendahl hänger på hans före detta arbetsplats.



Han skulle ha haft namnsdag igår...