Dannemora gruvor

Dannemora gruvor, dagbrottet "Storrymningen" omkring 1780-1800. Akvarellerad pennteckning av Elias Martin.

I mitt barndomshem har alltid funnits sju tavlor med gamla gruvor på. Fyra stora tavlor och tre små. Tavlorna är ett arv efter morfar, bergsingenjören, och jag har alltid tyckt att det varit spännande att titta på dem. Se de svindlande djupen, de små människorna, det hårda berget, hissar, gruvlavar och lyftanordningar.

Motivet ovan är ett av dem och de andra går i samma stil. Därför har det länge varit en dröm att besöka just Dannemora gruvor, och härom veckan fick jag en möjlighet.

Det var med stort intresse men på svindeldarriga ben jag spetade runt bland gruvhålen.



"Det första säkra dokumentet om malmbrytning vid Dannemora är från 1481, då Sten Sture d.ä. tilldelade ärkebiskop Jakob Ulfsson en fjärdedel av ett silverberg. År 1532 fick Joachim Piper privilegier av Gustav Vasa att bryta järnmalm i Dannemora som då hörde till Vasaättens gods Örbyhus. År 1545 bildade Gustav Vasa ett bolag och utländsk arbetskraft kallades in för att bryta malmen. Denna smältes då i hyttor vid Dannemora, Österbybruk och Vattholma.




Staten ägde Dannemora ännu under 1600-talet och bruken måste ha privilegier för att få bryta malmen här. Först 1723 befästes brukens äganderätt och deras andelar i gruvorna fastställdes 1775. Ett trettiotal järnbruk fick sin malm från Dannemora. Gruvorna består av Södra, Mellersta och Norra fälten.








Storrymningen är ett av de största dagbrott som brutits från ytan och ner genom tillmakning. (Eldning på berget). Dannemoramalmen innehåller ca 50 procent järn och är nästan fri från fosfor och svavel. Detta gav högsta kvalitet på det järn som framställdes.




Gruvlandskapet förändrades ständigt allteftersom brytningen fortskred och tekniken förbättrades. I området fanns tidigare ca 80 dagbrott varav ett fyrtiotal finns kvar.






Av gruvlavarna återstår i dag endast det 72 meter höga betongtornet från 1952 och Nordschaktslaven i trä från 1916. Vid Södra fältet står den stenbyggnad som inrymde Sveriges första ”ångmaskin” redan på 1720-talet. (Mårten Triewalds eld- och luftmaskin). Den användes för att driva gruvans vattenpumpar. Maskinen togs dock snart ur drift.



I modern tid har brytningen skett uteslutande under jord och centralschaktet sträcker sig 620 meter ner i berget. Mycket malm fraktades på järnväg till Hargshamn för export. Även svenska järnverk som Oxelösund har använt Dannemoramalmen.

Brytningen upphörde 1992 i och med att dåvarande ägaren SSAB lade ner driften."

(Faktatext från informationsskylt vid gruvan)



Läs mer om Dannemora gruvor

Elias Martins tavla och flygbilden över Storrymningen kommer från Wikimedia Commons.