tisdag 3 augusti 2010

JVSTN



Varför är järnvägsstationer så oupplösligt förknippade med avsked? I rimlighetens namn - om man nu åker tåg ofta - så borde väl järnvägsstationerna lika ofta vara förknippade med välkomster och återseenden?



Just den här järnvägsstationen dryper av minnen av avsked. Jag på tåget. Någon kvar på perrongen. Vinka. Klumpar i halsen. Gråta hela vägen till Göteborg.

Nej, vill inte minnas. Vill istället komma ihåg förväntan... Första utsikten ut över slätten när tåget kommer rasslande genom skogen. Bilen som väntar. Stationshuset. Ljuset. Hemlängtan. Så.




Just den här järnvägsstationen är en av de små stationerna utmed Bohusbanan mellan Göteborg och Strömstad. Ett litet stopp i den norra delen. Bohusbanan som levat under nedläggningshot så länge jag kan minnas, men som ändå lever. Till och med med X2000 nu på sommaren. Direkttåg till Stockholm. Mums för Måns!



En gång i tiden hoppades man att banan skulle fortsätta upp till Oslo, och således bli en rak navelsträng mellan två stora städer. Så blev det inte. Vill man åka till Oslo från Göteborg måste man åka över Öxnered. Känns märkligt. Som en omväg.



Nu för tiden är stationen stängd. Vänthallen innehåller... motorcyklar? Något företag huserar på ovanvåningen. Men det gläder mig att huset ser ut att hållas i skick, vilket är mer än man kan säga om flera av de andra små stationshusen längs Bohusbanan.



De flesta stationshus längs den här järnvägen har samme arkitekt, Folke Zettervall. Zettervall var Statens järnvägars chefsarkitekt mellan åren 1898 och 1931 och hann rita så många som 260 stationshus över hela landet.



De är bastanta tegelhus, de här stationerna. Inte desto mindre står flera och förfaller. Nedklottrade, igenspikade. Att bevara och hitta hyresgäster till dem kanske är svårt i en bygd där man kämpar för överlevnaden. Vem bryr sig om ett stationshus där tågen ändå bara rusar förbi?



Visst är järnvägsstation ett långt ord. Så långt, till och med, att det förkortats till jvstn på hundratals skyltar runt om i landet. Men jag föredrar det definitivt framför det "modernare" och betydligt tråkigare... tågstation.



Åssa centralapparat. Det lyste om den. Det var liv i den. Den fungerar uppenbarligen, trots rosten.



En gång i tiden var lilla Dingle en centralort. Härifrån utgick bussar till kustsamhällena och det var liv och rörelse.

Nu?

Allting somnar. Ibland reser jag hit. Och ibland reser jag härifrån.

Med tåget.


16 kommentarer:

  1. Tack, Mira, bra skrivet om resandet och om gamla järnvägsstationer och som vanligt med fina bilder till. Jag måste genast kolla om det var Zetterwall som ritade den gamla järnvägsstationen i min lilla hemstad Söderhamn. Men den arkitekten hette Edelswärd (byggår 1885-86). Och vet du, den nya stationen, byggd på gammal ängsmark en bra bit från centrum för att passa X2000, heter minsann Resecenter! Visst, det går bussar därifrån också men jag tycker ändå det låter fånigt.

    SvaraRadera
  2. Gabrielle: Tack! Resecenter!?! Visst. Kan väl inte heta järnvägsstation när även bussar utgår därifrån! Eller? Resecenter låter så... Internationellt. Som om härifrån och nu öppnar sig världen. Resebyrå! Fast hur det än kommer sig... Föredrar jag ändå... Järnvägsstation. Utifrån den öppnar sig min värld.

    Så många arkitekter det funnits och som verkat i det tysta. Finns nog troligtvis nu med. Vem har ritat Resecenter?

    SvaraRadera
  3. Hm, jag måste backa tåget lite här. Kanske var jag lite orättvis. Ser nu att stationen (för tåg och bussar) heter Resecentrum. Resecenter är nog det man säger i stan i s.k. dagligt tal. Vem som ritat Resecentrum har jag inte hittat. Däremot att det "är uppfört med stöd från EU:s strukturfond, mål 5b".
    Aha, mål 5b! Vilka tider vi lever i.

    SvaraRadera
  4. Gabrielle: A ja... Centrum eller center. Vad som egentligen kniper är ju det här med mål 5b. Stackars den gamla jvstn som råkar komma ivägen för mål 5b...

    SvaraRadera
  5. Jag har också så många minnen förknippade med järnvägsstationer, både från barndomen och när jag som ung interrailade mig genom Europa kors och tvärs.
    Det är helt klart något visst med gamla stationshus.

    SvaraRadera
  6. Christina: Dessutom bor du ju i en!!! :)

    SvaraRadera
  7. Mira: Just det, så numera är stationshus även förknippade med välkomster och återseenden för mig :)

    Vart tog du vägen förresten, skulle inte du till de här trakterna och samtidigt hämta upp en hundurna?

    SvaraRadera
  8. Å, jag kände direkt igen arkitekturen. De omisskännliga stationshusen på Bohusbanan. Och gissade på Dingle, där jag ska gå av om bara några minuter!
    När jag kommer fram hem ska jag kika mer på din blogg. Jag gillar vad jag ser hittills. :-)

    SvaraRadera
  9. Noras Paraply: Hej och välkommen!!! Jag drunknade i din blogg här i förmiddags och tyckte mig finna vissa paralleller mellan oss två. Och så visar det sig att du ska gå av i... Dingle! Lyllo!

    SvaraRadera
  10. JVSTN lurte vi alltid på hva var da vi var på biltur i Sveariket det sköna i gamle dager. X2000 er sterkt avhengighetsskapende, vi som ikke har hurtigtog og togene gikk raskere før.... ARGH.

    Men takket være SJ kan man suse bortover skinnene i superfart! :)

    SvaraRadera
  11. Ett gilla-inlägg!
    Många stationshus vill man inte hyra ut/sälja eftersom de helt plötsligt ligger för nära järnvägen. Det vackra stationshuset i närliggande Gårdsjö revs utan att man hann rädda några inventarier.
    Vi har tittat på stationshuset i Reftele, men det är för litet för oss.

    SvaraRadera
  12. Anita: Hihi! Ja, det förstår jag. Jvstn är inte lätt att förstå, ens för en svensk. Är Norge för bergigt för höghastighetståg?

    Skaffaren: Tack! Hm, ja, det är ju ett dilemma. Men det finns ju tågnördar som säkert inte skulle ha något emot alls att få bo i en station vid en järnväg. Usch för klåfingriga rivare! Gamla, fina hus ska åtminstone dokumenteras ordentligt innan de rivs. En gång rivet, alltid rivet - och borta.

    Fortsätt titta efter stationshus!

    SvaraRadera
  13. Jag är mycket svag för gamla stationshus! Dels för att de ofta är tämligen orörda och håller en hög byggnadskvalitet, och dels för vad de representerar. Din fina koppling till avsked får mig att tänka på den bländande vackra Brief Encounter från 1945.

    SvaraRadera
  14. Skogvaktaren: Instämmer! Tyvärr har jag inte sett Brief Encounter, men jag kan tänka mig stämningarna, bilderna, miljöerna, ljuset...

    SvaraRadera
  15. Hej! Jag förvaltar stationshuset i Dingle, dina bilder är väldigt fina och jag kan lova dig att huset kommer att bevaras och återställas i orginalskick!

    SvaraRadera
    Svar
    1. viet: Åh, så roligt att du hittade hit! Det gläder mig att "mitt" gamla stationshus ska återställas i originalskick. Här har jag köpt många biljetter i min dar, må du tro...

      Radera

Det är alltid lika spännande att få veta vad någon tycker. Markera Namn/URL om du inte har något Google- eller Bloggerkonto. Har du ingen URL så räcker det att fylla i namn. Eller alias. Du kan vara anonym också om du vill.