Gyllene snittet

Jag har ett bra tag tänkt att jag skulle ge mej på en förklaring av det gyllene snittet, som är en proportion som jag länge har varit väldigt fascinerad av. Jag har läst i många böcker och googlat många sidor, och inser att man måste ge sej in i den högre matematiken för att helt förklara vad gyllene snittet egentligen innebär. Men så hittade jag en helt liten bok, Gyllene Snittet - naturens största hemlighet, av Scott Olsen (Schibsted förlag), som ändå rätt bra förklarar vad det hela innebär. Så här står det i förordet:

"Det gyllene snittet är också känt som fi eller phi, det gyllene medelvärdet eller gyllene förhållandet och är bland de elegantaste och vackraste proportionerna i universum. Det definieras som en linje delad i två olika delar, så att förhållandet mellan den kortare delen och den längre delen är samma som det mellan den längre delen och helheten.
 

Överallt i naturen dyker det upp; i vatten, DNA, proportionerna för fiskar och fjärilar och antalet tänder vi har - och även inom arkitektur, musik, filosofi och matematik." Till och med vårt eget solsystem är i många stycken uppbyggt efter den gyllene proportionen.



Leonardo från Pisa (1170-1250), mer känd som Fibonacci, presenterade genom sin talföljd: 1, 1, 2, 3, 5, 8, 13, 21, 34, 55, 89, 144, 233, 377 o.s.v. där varje tal är summan av de två föregående, på ett förbluffande enkelt sätt naturens uttryck av det gyllene snittet. Fibonaccis tal återkommer i binas släktträd, aktiemarknaders fluktuationsmönster, molnformationer, hur växter placerar sina blad och hur kottar och kronärtsskockor är uppbyggda.
Människan har i långa tider använt sej av det gyllene snittet i arkitektur och formgivning. Parthenon, katedralen i Chartres, musikinstrument, amforor, tändsticksaskar, fotbollar(!), cigarettpaket - ja till och med i våra eviga följeslagare, kreditkorten.
Olsen avslutar sin bok så här: "Bevarad i alla delar av kosmos, på alla nivåer, förenar den med oändlig variation den ordnade proportionella symmetrin, och förenar delar och helhet från det stora ner till det lilla och tillbaka upp igen..."

Själv beskär jag gärna mina bilder i gyllene snittet enligt Fibonaccis talföljd, till exempel 13x21 eller 21x34. (Dock inte här på bloggen, där jag valt mitt andra favoritformat, kvadraten. Kvadraten anses vara ett tämligen tråkigt och statiskt format, och därför ser jag det som en utmaning. Och tänk på alla Hasselbladsfotografer, som älskar det...)

Bilder (förutom min egen måne) från Wikimedia Commons.