Spankulera i Kalmar - 1

Vid vår Ölandsresa i helgen övernattade vi i Kalmar, och redan kvällen innan hade jag bespetsat mig på en spännande upptäcktsfärd i staden på morgonkvisten.

Vi bodde på ett hotell alldeles vid vattnet, och döm om min besvikelse när jag förutom vattnets kluckande – vilket i och för sig var alldeles, alldeles underbart – även hörde det omisskännliga strilandet av regn.

Efter att ha trynat i tvekan under täcket en bra stund bestämde jag mig. Jag struntar väl i lite regn! Jag tog hunden under ena armen och kameran under den andra och gick ut.

Överallt i den här staden, eller i alla fall i den gamla staden och på Kvarnholmen – påminns man om att det inte är särskilt långt till vattnet. Det växer till och med sjömärken i träden.

En helt underbar tegelbyggnad reser sig över all annan bebyggelse nere i hamnen, och när jag kollade närmare så fick jag veta att det varit en… Ångkvarn! Den ska få ett alldeles eget inlägg. Det vore inte Miras blogg annars.

Uppenbarligen har bryggan byggts om ett antal gånger och för varje gång har den gamla pollaren åkt längre och längre ner. Nu sticker den bara upp ett par centimeter och här förtöjs inga fartyg längre. Men den har fått sitta kvar och det gillar jag.

Modernare tiders segelbåtar ligger längre ut, förtöjda vid modernare tiders flytbrygga. Och så Ölandsbron i fonden. Den långa. Över det grynniga Kalmarsund.

Jag svängde in på de små gatorna bakom ångkvarnen och blev bara gladare och gladare av det jag såg. Gamla hus. Gamla, välbevarade hus. Gamla, vackra hus.

Plötsligt gjorde det ingenting att det regnade. Färgerna blev vackrare och ljuset mjukt, så mjukt.

Bryggeriet Nordstjernan, 1864-1937, i kvarteret Borgmästaren, numer ombyggt till bostäder. Vilket hus!

När jag kommit så här långt var det dags att vända om för att äta frukost. När jag kom tillbaka till den lilla parken mitt emot hotellet hörde jag den lyckligt trillande, kvillrande sången från en hel flock Sidensvansar. Som pärlor i en glasskål.

Blöta men glada travade vi in, hunden och jag, för att äta brakfrukost. Kvirr!