tisdag 26 oktober 2010

Spankulera i Kalmar - 1

_DSC0136k

Vid vår Ölandsresa i helgen övernattade vi i Kalmar, och redan kvällen innan hade jag bespetsat mig på en spännande upptäcktsfärd i staden på morgonkvisten.

Vi bodde på ett hotell alldeles vid vattnet, och döm om min besvikelse när jag förutom vattnets kluckande – vilket i och för sig var alldeles, alldeles underbart – även hörde det omisskännliga strilandet av regn.

Efter att ha trynat i tvekan under täcket en bra stund bestämde jag mig. Jag struntar väl i lite regn! Jag tog hunden under ena armen och kameran under den andra och gick ut.

_DSC0137k

Överallt i den här staden, eller i alla fall i den gamla staden och på Kvarnholmen – påminns man om att det inte är särskilt långt till vattnet. Det växer till och med sjömärken i träden.

_DSC0138k

En helt underbar tegelbyggnad reser sig över all annan bebyggelse nere i hamnen, och när jag kollade närmare så fick jag veta att det varit en… Ångkvarn! Den ska få ett alldeles eget inlägg. Det vore inte Miras blogg annars.

_DSC0145k

Uppenbarligen har bryggan byggts om ett antal gånger och för varje gång har den gamla pollaren åkt längre och längre ner. Nu sticker den bara upp ett par centimeter och här förtöjs inga fartyg längre. Men den har fått sitta kvar och det gillar jag.

_DSC0148k

Modernare tiders segelbåtar ligger längre ut, förtöjda vid modernare tiders flytbrygga. Och så Ölandsbron i fonden. Den långa. Över det grynniga Kalmarsund.

_DSC0154k

Jag svängde in på de små gatorna bakom ångkvarnen och blev bara gladare och gladare av det jag såg. Gamla hus. Gamla, välbevarade hus. Gamla, vackra hus.

_DSC0156k

Plötsligt gjorde det ingenting att det regnade. Färgerna blev vackrare och ljuset mjukt, så mjukt.

_DSC0158k

Bryggeriet Nordstjernan, 1864-1937, i kvarteret Borgmästaren, numer ombyggt till bostäder. Vilket hus!

_DSC0159k

_DSC0160k

När jag kommit så här långt var det dags att vända om för att äta frukost. När jag kom tillbaka till den lilla parken mitt emot hotellet hörde jag den lyckligt trillande, kvillrande sången från en hel flock Sidensvansar. Som pärlor i en glasskål.

_DSC0164k

Blöta men glada travade vi in, hunden och jag, för att äta brakfrukost. Kvirr!

7 kommentarer:

  1. Alltså...jag tycker så mycket om dina inlägg och när du till på köpet visar Kalmar så blir jag lite varm i hjärtat. Har så många fina minnen därifrån. Tack Mirakel Mira!

    SvaraRadera
  2. En härlig rundvandring i ett grådisigt Kalmar - den tackar jag för :-)

    SvaraRadera
  3. Fin stad, fina bilder. Jag har aldrig varit där, tror jag. Den där pollaren, den blir nog riktigt het om somrarna.

    SvaraRadera
  4. Jag gillar Kalmar! Det gör uppenbarligen du också:-)

    SvaraRadera
  5. Slottsträdgårdsmästaren: Se där ja! Det gläder mig. Att göra dig lite varm i hjärtat...

    Christina: Varsågod! Jag hade roligt!

    Johnny: Den där pollaren, den kan man steka ägg på!

    Skaffaren: Jess!

    SvaraRadera
  6. Hade ingen aning om att Kalmar är en så fin stad!
    Tack!
    Margaretha
    WV säger perunion - det har den väl ändå fått om bakfoten - kalmarunionen ska det väl vara?

    SvaraRadera
  7. em: Hade faktiskt ingen riktg koll heller. Slott och domkyrka. Det var ungefär det jag visste. :)

    SvaraRadera

Det är alltid lika spännande att få veta vad någon tycker. Markera Namn/URL om du inte har något Google- eller Bloggerkonto. Har du ingen URL så räcker det att fylla i namn. Eller alias. Du kan vara anonym också om du vill.