Tornbergs klocka
Högst upp på vårt slotts frontespis sitter en klocka. Ett gammalt ärevördigt urverk som måste vevas upp och ställas varje vecka.
Enda sättet att ställa klockan, är att öppna en lucka i urtavlan, sticka ut armen och vrida visarna för hand.
Utsikten här uppifrån är fantastisk. Nu när löven börjat dala ser man ut över en vacker saltsjövik. Närsynta flugor måste komma riktigt nära för att se vad klockan är slagen…
Enda belysningen som finns här uppe är den man får när man öppnar urtavleluckan, eljest får man bära med sig ficklampa när klockan ska dras.
Urverket är tillverkat av F. W. Tornberg i Stockholm. Wikipedia: “Fredrik Wilhelm Tornberg, född 12 juli 1838, död 10 maj 1893, svensk urmakare och urfabrikör.
Tornberg startade sin verkstad i Stockholm 1859. Han specialiserade sig på att tillverka tornur och järnvägsur. Han mest kända arbete är placerat vid mötesplatsen Tornbergs klocka som är monterad i en pelare på Nybroplan i Stockholm.”
På golvet nedanför urverket ligger veven till lodet. Lodet hänger i sin lina ner genom ett hål i golvet. Det gäller att se var man sätter fötterna.
I gömmorna och dunklet bakom uret står en gammal urtavla av glas. Har klockan en gång i tiden haft bakgrundsbelysning? Troligtvis. Den svarta urtavlan som sitter på plats idag, är nog en anpassning till ursprungstavlan.
Jag går gärna hit upp. Det faller inte på min lott att sköta klockan, det gör vår hustomte, men jag trivs här uppe. Stillheten – endast markerad av verkets gång.
Apropå det... Glöm inte att vi går tillbaka till soltid på söndag!
Wow. Så spännande! Dit skulle jag också smyga mig. Och svindla.
SvaraRaderaNora: Önskar jag kunde spela in ljudet också och lägga ut...
SvaraRaderaVilket spännande utrymme! Jag förstår att du gärna går dit och ett sådant vackert urverk. Mekanik kan vara oerhört estetiskt tilltalande sett ur rätt vinkel.
SvaraRaderaHäftiga bilder på ett riktigt prakturverk.
SvaraRaderaJag skulle teckna baksidan av en sån där klocka en gång till ett bokomslag, och fick besöka Sveriges kanske enda urmakare som reparerar tornur. Han finns i Mariestad, och just nu minns jag inte namnet tyvärr, men det var ett väldigt intressant studiebesök :-)
Staffan H: Alla kugghjulen och den exakta mekaniken. De vackra materialen och den stilla rörelsen. Tick...... Tack...... Tick...... Tack......
SvaraRaderaChristina: Ja, det kan jag verkligen tänka mig! Tecknade du på plats, eller tog du fotografier som du tecknade ifrån? Har du i så fall dem kvar? Vilken bok fick ditt omslag? Oj så många frågor det blev...
Mira: Kronbergs klockservice hette dom, nu minns jag:
SvaraRaderahttp://www.klockservice.se/index.html
Nej, jag tecknade inte på plats, men fick med mig en massa fina foton från olika tornur som dom hade renoverat.
Författaren till boken hade missat att själva uret står långt ifrån urtavlan, så han fick skriva om lite, och jag fick hitta på andra bildlösningar vilket resulterade i att det bara syns en bit av ett stort kugghjul på omslaget (Trollkarlarna från Wittenberg). Mer av uret och tornrummet finns på en bild i inlagan.
Det blev väldigt knepigt minns jag, men det är viktigt med detaljer och att de stämmer.
Christina: Å, sånt här är så spännande! Nästa gång jag går till biblioteket så ska jag leta upp den här boken!
SvaraRaderaOfta är det ju så med tornur som har en tavla på varje fasad, att uret står i mitten med långa kuggstänger ut genom väggarna. Som en spindel i nät.