Från kitsch via rart till outsägligt vackert

Det första jag tänkte när jag kom uppför trappan till Gustavsbergs porslinsmuseum var… -Oj, så mycket! Så förhållandevis spretigt! Så roligt det ska bli!

Jag märkte snart att jag snöade in på detaljer. Helheten blev liksom för mycket att ta in. Dessutom gick jag åt fel håll kronologiskt sett. Baklänges och upp och ner. Som tur var var vi ganska ensamma i lokalen, så det var ingen som tittade surt på tokfransan som kröp runt på alla fyra och plåtade allt från ljuvliga jugendslingror till skelögda gumsar.



Den här vindflöjeln, som en gång satt på taket till det gamla slamhuset, kunde jag inte låta bli att fånga – vindflöjelsamlare som jag är… Skägg har den också. Och kors på huvudet...

Mitt i det första rummet tronar ett gäng hiskeliga majolikaurnor på ett knallrött podium. Mina ögon for isär lika mycket som på den här gumsen när jag såg dem. Imponerande, ja – men vackert?

Titta Ninna! Gapan!!! I majolika från 1875! Ska vi ha mjölk i den?

Och hjortarna! Hemma har vi ett stort tvättfat med slika hjortar. Den ena mer vindögd än den andra. Så till den grad vindögda är hjortarna på vårt tvättfat, att jag undrar om någon drivit med oss. Fast gjort på Gustavsberg, det är det. Så det är…

Den här tallerken gillade jag. Tyska kyrkan, Riddarholmen, Hissen och Porrbro. Kolla in gubben som kommer gångandes på bron och den surmulna månen. En Stockholmsservis.

Snödroppar av Gunnar Wennerberg, 1905. De här mönstren påminner starkt om de Mommo gjorde på Slöjdföreningens skola. Och själv målade på porslin.

Och vad sägs om de här vikingainspirerade skålarna och faten? Broderimönster, Ninna? August Malmström, 1880-tal.

Lägg en banan på det här fatet och känn efter hur det känns!

Nå, vi kommer inte runt Wilhelm Kåge som Gustavsbergade mellan 1917 och 1960!!!?

Hemutställningen, Vackrare Vardagsvara - Argenta, Pyro, Liljeblå, Grå rand, Arbetarservisen och Guldstjärna. Kåge var oerhört produktiv och det mesta han gjort är mycket vackert. Tycker jag.

Och så har vi ju Stig Lindberg. Vad ska jag säga om honom? Han är… Stig Lindberg. Ja.

Jag fotograferade noggrant alla skyltar i montrarna för att komma ihåg vem som gjort vad – i de fall det inte var alldeles uppenbart ven som var formgivare. Men de två skålarna ovan har uppenbarligen fallit mellan… skyltarna. Kan det vara Bernt Friberg? Någon som vet?

Mildögd katt av Lisa Larson. Hennes rävar och jellon kommer att dyka upp på därför avsedd plats senare…

Den här svanen fångade mig med sin intelligenta blick. Paul Hoff drejade. Visst nej. Svanar drejar man inte.

Vid det här laget kände jag att det nästan gick runt i huvudet på mig. Det blev lite mycket av det goda och vackra och min uppmärksamhet började sloka…

Men precis när jag skulle gå fick jag syn på denna. Och blev väldigt glad. Vackrare Vardagsvara!

Fick mig att tänka på gamle Greggan. Som jag bara träffat en enda gång och då som avliden i sin kista. Tyvärr. Men jag fick hans egna exemplar av Konstens Världshistoria. Till arv. Jag aktar den ömt…