Danvikens hospital

"På Danviken tycktes allt upp och nedvändt. Där skurades och sopades för brinnkära lifvet. De arme dårarne föstes ut på gården, för att man ändtligen måtte rengöra deras ohyggliga stall, där de lefvat som boskap i spiltorna, och de betraktade med slöa, slocknade ögon den herrliga vårsolen.

Härtills hade styrelsen föga bekymrat sig om denna de lefvandes graf, ehuru där tillika var ett hospital för vanliga sjuka; allt var förfallet, vanvårdadt, afskyvärdt uselt, men nu skulle allt i hast putsas upp: nu skulle grafven få utseende af en människoboning, stallet en skymt af ett barmhärtighetsverk.

Och fördenskull vädrades alla spiltor, enris ströddes på alla golf, dårarne skurades rena och kläddes som människor. Icke för det att man ansåg dem förtjente af en sådan omtanke - nyare tiders mänskliga omsorg om dessa olycklige var då något okändt - utan för det att ett bud hade slagit ned som en åskvigg bland hospitalets sorglöse vårdare: konungen, konungen själf, ville besöka Danviken i dag klockan tre på eftermiddagen.

Tiden var knapp att godtgöra årslång försummelse. Man gjorde hvad man förmådde, och så inbröt den fruktade timme, när majestätets vagnar rullade in på den stenlagda gården.



Konungen, åtföljd af sina adjutanter, sina läkare och sin handsekreterare, besåg inrättningen med mycken uppmärksamhet och yttrade skarpt sitt ogillande af dess förfallna skick, som inga skurningar och intet enris kunnat dölja för hans skarpsynthet. Föreståndaren fick en skrapa, och befallning gafs att ofördröjligen inkomma med ett förslag om inrättningens försättande i ett mera ändamålsenligt skick.

Därefter gjorde hans majestät en rund genom dårarnes celler och lät för sig beskrif va de märkvärdigaste bland dem. Där voro öfvergifna kvinnor, som i vansinne mördat sina barn; ruinerade spelare, som höllo faraobank med spånor och kiselstenar; afsigkomne riksdagsmän, som erbjödo sig att mot en daler skaffa hans majestät pluralitet vid landtmarskalksvalet.

En sade sig vara Luther, en annan påfven, den tredje Antikrist, den fjärde Stora Mogul. En slaktare inbillade sig vara Fredrik II af Preussen; en gymnasist sade sig vara Carl XII; en gammal hofdam koketterade med sin solfjäder och lät förstå att hon vore Pompadour; en stackars kryddkrämerska, som läst romaner, förklarade sig vara Adalrik och Göthilda; en skäggig sjöman hade fått i sitt hufvud att han var drottning Elisabet af England; en bortblandad magister bad konungen förhjälpa honom till hans tron, emedan han vore pretendenten Stuart.

Bland dessa ruiner af mänskliga passioner och förvillelser fanns äfven en gammal goddagspilt vid namn Calle Sager, som sade sig vänta befordran, på den grund att han hade tur hos fruntimmer och spelade flöjt.”



Ur Fältskärns berättelser av Zacharias Topelius.

Idag är byggnaden nyrenoverad, parken håller på att göras i ordning, omgivningarna nybyggda och luftiga. Ingenting finns här som påminner om det elände och de människoöden som en gång fanns här. Men huset lutar fortfarande. Jag har nog aldrig sett ett så skevt hus i hela mitt liv. Som om själva huset dukat under för all suckan och klagan det fått uppleva…

Läs mer om Danvikens hospital