Mannagrynskvarnen

När jag gick västerut på Sicklaön i Nacka, från Danvikshem, så såg jag ganska snart ett högt, putsat torn som stack upp över resten av bebyggelsen. En bebyggelse som förövrigt är ganska ny. Det har byggts ett helt nytt bostadsområde här ute vid Danviken.

När jag kom ännu närmare kunde jag se att det stod Saltsjöqvarn utmed hela ena väggen.

Det stora, gula, putsade huset har varit en mannagrynskvarn. Mannagryn. Semulegryn.

Mannagrynskvarnen hörde till den från början ångdrivna kvarnanläggningen Saltsjöqvarn som byggdes här 1890.

Jag har hittat två olika byggår för mannagrynskvarnen; 1923 och 1930. Men med tanke på byggnadsstilen skulle jag snarare gissa på 1923. Överhuvudtaget har jag hittat förvånansvärt lite fakta om just mannagrynskvarnen. Är det någon som vet mer?

Hur som helst så upphörde verksamheten först i slutet av 1980-talet och efter omfattande renoveringar stod mannagrynskvarnen klar som bostadshus 2002.

Idag finns här 22 lägenheter varav en – vad jag kan förstå – tämligen spektakulär etagelägenhet i tornet.

När jag sedan gick nedför de höga trapporna från mannagrynskvarnen, hamnade jag på den breda kajen där den stora Saltsjöqvarn står. En aktningsvärd tegeltrave som nu innehåller både bostäder och hotell.

Alltihop omgivet av nybyggt, nybyggt, nybyggt. Stramt, sterilt och inte riktigt… svenskt? Det kändes som om jag befann mig någon annanstans. Jag vet inte riktigt var. Men tittade jag ut såg jag Kastellholmen, Gröna Lund, Skansen. Jo nog är det Sverige alltid…