lördag 16 oktober 2010

Jellon



Så här ser det ut idag, mitt fina Barbara Bukowski-lejon som jag fick för välförrättat värv en gång för några år sedan.

Ja - jag gav det till Emser. Frivilligt. Han var nykommen, lite, frusen och ömhetstörstande och Jellonet hade både rätt färg och rätt storlek för att kunna passera som
syskonsubstitutjellon.



Sedan dess har Jellonet fått utstå grundlig valpkärlek. Blivit slickat, bissat, skalperat, tassat och släpat på. Och nu återstår alltså detta...



På något sätt tycker jag ännu mera om mitt Jellon nu än förut. Och låt mig säga att Emser ej längre får leka med det. Nu har Jellon gått i pension och ska få njuta sina sista dagar i fridens lugn och ro.

Och nu känns det som om det är läge att berätta vad detta mitt jellonbildsamlande kommer sig av.


Det började för 23 år sedan. Nej, det började för ännu längre sen. Egentligen. Det började med att far gick med i Lions Club. Han var en hängiven lionsmedlem i hela sitt liv och min syster och jag växte upp med rörelsen.

För 23 år sedan började jag fotografera lejon åt far. Så fort jag råkade få syn på ett, så tog jag ett kort åt honom, alltid med texten "En, men ett lejon" på baksidan. (Uttrycket kommer från en av Aisophos fabler där rävhonan hånar lejoninnan för att hon bara har en unge. Varpå lejoninnan stolt replikerar... En - men ett lejon! Det lär ska ha varit en svensk 40-talsfilm också...)

Far är borta sedan 22 år, men jellonfotograferingen har jag inte givit upp. Och mitt, en gång så fina, Barbara Bukowski-lejon fick jag för att jag hjälpt en Lions Club och blivit HedersLejon.

Så var det med både det ena och det andra Jellonet...

8 kommentarer:

  1. Så søøøøt jellon. Cedric hilser til Emser og sier at det er veldig fint å ha slike snille eiere! :)
    Forresten kjenner Cedric en hund som har flere lekekasser med kosedyr....

    SvaraRadera
  2. Tack för din "jellonhistoria", värmer gott i hjärtat. Klokt att ditt fina Bukovskijellon får avnjuta en välförtjänt pension......
    Önskar dig, du Hederslejon en fortsatt fin helg!

    SvaraRadera
  3. Ja, jag är ju en sån där typ som förknippar lejonet med ett visst bilmärke, och jag tycker dessutom att Emser har farit fram väldigt försiktigt och kärleksfullt med gosedjuret.
    Hade det varit Poppan så hade hela huset varit fullt av stoppningsmaterial.

    SvaraRadera
  4. Anita: Jag stod där med mitt fina jellon i handen och såg på den lilla valpen som klynkade efter sina syskon och så tänkte jag... Klart hunden ska ha lejonet!

    Billan: Charmigare Bukowskilejon får man leta efter! :)

    Christina: Nånå... Det här jellonet var uppenbarligen välsytt. Nog har här spridits stoppning så det räcker och blir över... Och inte bara spridits. Ätits.

    SvaraRadera
  5. Så fin, både lejonet och wowen.

    SvaraRadera
  6. Det är klart att Emser ska ha Jellonet, jag hade gjort samma sak, din historia är så fin.

    SvaraRadera
  7. Wenche: Ja, inte sant! :)

    Randiga Tråden: Jag tvekade inte så där värst länge, det måste jag erkänna.

    Nora: :)

    SvaraRadera

Det är alltid lika spännande att få veta vad någon tycker. Markera Namn/URL om du inte har något Google- eller Bloggerkonto. Har du ingen URL så räcker det att fylla i namn. Eller alias. Du kan vara anonym också om du vill.